Rune Bergström

Rune Bergström växte upp i Tegeltraven på Kungsholmen, huset som är beskrivet i en av Fågelströms böcker. Rune var en av pionjärerna när Westermalms IF startade sin verksamhet ute på Stadshagens idrottsplats. Och han blev en av AIK:s viktigaste spelare när svensk fotboll växte fram i positionen som Sveriges största idrott.

1917 fick Rune ett proffsanbud(!) från Amerika där man lovade bekosta bröllop (Rune skulle året efter gifta sig med sin Linnea), resa, bostad och återresa om han inte trivdes. Han nobbade. Han fortsatte att spela i det AIK där han redan vunnit två SM-guld.

Rune var med om att föra AIK till tre SM-guld, 1914, 1916 och 1923. Mästarlaget 1916 var kanske det allra bästa med profiler som Bruno Lindström, Helge Ekroth, Iffa Svensson, Theodor "Thodde" Malm och Knutte Nilsson i laget. Helge Ekroth har det för övrigt skrivits många historier om. Rune Bergströms dotter berättar att Rune inför träning och matcher ofta fick ta vägen förbi "Ekis" hem för att hämta honom och för det mesta också få honom att nyktra till. "Spola kröken" var inte uppfunnen på den tiden.

Rune Bergström var en av AIK:s stora stjärnor, och en av de som hade toppen på sin karriär före Allsvenskan. Förutom de tre SM-gulden spelade han 26 A-landskamper - en stor siffra på den tiden - samt ansågs som en av de bästa yttrar landet haft. Den största och mest omtalade matchen var landskampen mot Danmark 1916. Så här skrev Bo Hansson i "80 år med svensk fotboll" om den matchen:
"Sverige gick till spel mot dansken med fem raka förluster och 0-24 i målskillnad. 8 oktober 1916 var det sjätte gången gillt och Sverige ställde upp med ett rent stockholmslag. Göteborgarna hade i krigshumör tackat nej till medverkan i matchen, och kanske bidrog detta till att stockholmsgänget gick ut extra laddat på Stadion. Det man laddade för var ett mål och kanske ett oavgjort resultat. Det man fick var inte bara ett mål utan fyra - och en seger, 4 mot 0.
Resultatet var en enorm sensation som nästan ofattbart utlöste en kolossal entusiasm i hela den svenska idrottsvärlden och i Sverige över huvud taget. Vad hade hänt? Jo, svenskarna fick en kanonstart. Högeryttern Rune Bergström hämtade en boll långt ned, rushade upp och skickade in en långpassning till centern Iwar "Iffa" Svensson som tog emot och frispelade vänsteryttern Karlstrand. Denne skickade från nära håll in det första svenska landslagsmålet någonsin bakom en dansk målvakt. Då hade knappt tre minuter gått av matchen.
I fortsättningen spelade svenskarna som aldrig förr, understödda av Stadionpubliken. En kvart före slutet fastställde Rune Bergström, högeryttern, känd från publikropet "Spela på Rune!", när innerspelarna grötade ihop spelet i mitten i AIK eller landslaget, segersiffrorna till 4-0."

"Spela på Rune" var ett uttryck som uppstod på den tiden innebärande att det inte dom andra i laget kunde göra, det skedde om man skickade ut bollen till Rune. Rune var oerhört snabb, och hjulbent, och kunde ta tillvara på stickarna som han fick. Han var inte den store målskytten även om han gjorde ett och annat mål. Det märkligaste var kanske 2-0 målet mot FC Nürnberg 1919. Putte Kock beskrev i sina memoarer målet så här:
"Kulmen nåddes i andra halvlek, då jag tillsammans med Rune (Bergström) slog in AIK:s andra mål. Ett av de underligaste mål jag varit med om. På en lyra från vänster mötte både Rune och jag direkt. En högerdoja och en vänster-d:o satsade samtidigt och bollen flög som en raket i mål."

Efter 1926 slutade Rune Bergström helt med den aktiva fotbollen men han fortsatte hela livet att följa AIK från läktarna.

Rune Bergströms dotter Ingegerd beskriver Rune som en snäll och kärleksfull familjeman. Han var duktig på att laga mat (som liten fick han ofta laga mat åt hela familjen) och på sommarsemestrarna på Ekerö älskade han att fiska. Under hela sitt vuxna liv rökte Rune 39:an turk (små smala cigaretter som också brukade kallas "likspikar") och han var den ende som fick röka i halvtid på matcherna. Men rökningen bidrog till att ända Rune Bergströms liv. Han gick bort 72 år gammal efter att ha plågats en längre tid av lungcancer. Många gamla AIK:are bevarade i tacksamhet hans minne.

Text: Anders Johrén (2002)