Efter att i ungdomsåren ha växlat fram och tillbaka mellan IFK Viksjö och Brommapojkarna kom Andreas Eriksson 2002 under Rikard Norlings ledning i Väsby IK. Väsby var nära att gå upp i Superettan men snubblade på sista hindret. Andreas hamnade så i Café Opera som värvade honom inför 2004 års säsong. Men det blev bara några månader i Caféet innan Andreas, ett par dagar innan den allsvenska premiären, var spelklar för AIK. |
Andreas hade spelat i Café Operas försäsongslag 2004, bland annat i en match mot AIK 14 februari. Två veckor senare lånades han in till AIK i en match mot Esbjerg och imponerade så mycket att AIK ville ha över honom.
- Jag gjorde en jättebra försäsong och hade inga skador, berättar Andreas med tre års perspektiv. Richard Money, AIK:s tränare, sade lite på skoj att "om du inte kommer till AIK lägger jag av". Det kändes förstås jättebra.
Andreas gick direkt in i AIK:s allsvenska startelva och första matchen blev succé. Han gjorde segermålet mot Gif Sundsvall redan i 12:e minuten. Det var efter en hörna som bollen letade sig till Andreas som iskallt klackade(!) bollen förbi en chanslös Fredrik Sundfors i Sundsvallsmålet. Det var inte bara målet som var succé. Andreas gjorde en fantastisk match, en match som Lasse Sandlin i Aftonbladet beskrev så här:
"Allsvensk debutant. Matchens ende målskytt. Matchvinnare med en klackspark. Andreas Gustaf Erikssons allsvenska debut är redan en sådan klassiker och framgångsdröm, att 22-åringen från Järnvägsgatan i Sundbyberg skulle passat perfekt in bland Rekord-Magasinets hjältar. Det var en succédebut, krönt med denna klackspark i mål förbi en förbluffad Fredrik Sundfors efter bara 11.55 av årets Råsunda-premiär. Då hade denne företagssamme yngling redan presenterat sig flera gånger om: genom en tunnel på Patrik Eriksson Ohlsson, genom att kollra bort Cain Dotson, genom att arbeta fram först en AIK-hörna och sedan ytterligare en sen han jagat ikapp Öyvind Svenning ned till kortlinjen, snott bollen och passat Derek Boateng vars skott täcktes till den målgivande hörnan."
Så långt Aftonbladet och så långt den allsvenska premiären som blev Andreas absoluta topprestation i AIK. Sedan gick det tyngre. Redan i nästkommande match, mot Djurgården, blev Andreas skadad i ena knäet och borta ett par veckor. Sedan kom andra skador i tät följd. Uttänjt ledband i knäet, fotskador och problem med ljumskar. Andreas kom aldrig riktigt tillbaka i den form han hade i april 2004.
AIK åkte ur Allsvenskan 2004 och i efterhand kan man undra om det verkligen hade skett med en frisk Andreas Eriksson på planen.
- Vi spelade inte bra och gjorde nästan inga mål. Vi hade många skador men jag vet faktiskt inte varför det gick så dåligt. Jag har nästan förträngt det hela, konstaterar Andreas 2007.
2005 fortsatte Andreas skadeproblem men han lyckades ändå spela i drygt hälften av matcherna. Efter säsongen fick han inget nytt kontrakt med AIK utan fortsatte i samarbetsklubben Väsby United.
Andreas menar själv att han inte var en renodlad forward, utan mer en tillbakadragen forward eller offensiv mittfältare. Han var bra i spel en mot en, hade ett bra driv och en god teknik och blick för spelet. Men han behövde mycket bollkontakt för att märkas, han kunde ibland "försvinna" i matcherna.
Andreas Eriksson första allsvenska match gav indikationer på en blivande storstjärna. Anderas var då särklassig, bäst på plan och blev en av de tidigaste allsvenska debutantmålskyttarna genom tiderna i AIK. Men han kunde aldrig, bland annat på grund av skador, upprepa succén från premiärmatchen.
Text: Anders Johrén (2007)
|