Det började som ett löfte. En halvlek med snabba vändningar av spelet, spel på kanterna med konstruktiv tanke, fart och väl utförda inlägg. Alla spelarna fann sina roller, trots en medveten satsning framåt, tappade vi inte vare sig kontroll eller markeringar. Några mål blev det inte, men i alla fall några halvchanser. Mats Rubarth och Ante Eriksson kommer på sikt att bli till stor glädje för AIK. Två snabba, tekniska och svårlästa kantspelare, som söker sig mot mål. När en bollhållare och -fördelare som Andreas Andersson är tillbaka, kommer det att skapas mardrömmar för många allsvenska försvarare.
Den andra halvleken började i samma stil. Men sen kom det - målet! Ett mål som förra årets skyttekung, Ruben, sprang ifrån allt och alla efter Martin Åslunds passning och snyggt lade in vid sidan av Isaksson. Stort jubel bland alla AIK:are. Kanske var det sviter från Sundsvallsmatchen, "Första målet vinner", men plötsligt upphörde spelet att fungera. Det tidigare tajta och behärskade spelet i försvaret, framförallt mellan mittbackarna, var som bortblåst. Håkan Svensson måste ett par gånger frågat sig "vart har alla tagit vägen?". Den totala förrvirringen varade "bara" i fjorton minuter, eller i tre mål om man så vill.
Matchens sista tjugotre minuter blev en återgång till första halvlekens spel och matchbild. Två lag som satsar framåt, som vill vända spelet snabbt och utnyttja planens hela bredd på motståndarhalvan. För publiken blir det naturligtvis roligare än det ställningskrig derbyna tidigare ofta tenderat att bli. Tempot är, sett över hela matchen, tämligen högt inte minst med tanke på att det fortfarande är tidigt på säsongen.
Det fanns glädjeämnen även för ett svartgult hjärta. Främst kanske flera härliga och vägvinnande tre-kombinationer främst på vänstersidan, där Tjerna-Ruben-Martin-Marklund och Pa i olika konstellationer tog sig fram på ett härligt sätt, utan att få till den sista avgörande chansen. Och det är väl där oron finns, många spelare är konstruktiva, kan skapa chanser, men någon måste också vara där och ta hand om chanserna. Ännu har vi inte hittat den spelaren. Vi hade totalt sex avslut i matchen, varav två på mål. Det ger visserligen en 50-procentig utdelning, men totalt är det alldeles för lite i en match, där vi inte tvingats ligga på ständigt försvar.
Ante Eriksson har startat sin allsvenska karriär och det märktes inte minst, när han tvingades utgå efter en lättare(?) knäskada efter en timmes spel. Balansen och symmetrin i anfallet försvann och högerkanten var tidvis outnyttjad. Vårt anfallspel blev klart mer förutsägbart och lättstoppat. Kibbe och Pa, som verkar trivas ihop, försökte men kunde inte fylla luckan.
Kanske var det på mitten vi tappade möjligheterna. Chansningen med Krille och Pa, bägge tillbaka efter skadefrånvaro, höll inte hela vägen. Bägge spelar med stor vilja och stort hjärta, men passningsspelet blev stundtals bedrövligt. Under vissa perioder felbedömde de fyra av fem passningar, även de enkla. Samtidigt är bägge spelare som ensamma kan vända en match. Och kommer säkert att göra det. Men just denna kväll funkade det inte. Vi tappade både boll och tempo där. Helheten ser ändå löftesrik ut, inte minst med tanke på att det blott var den andra tävlingsmatchen i år.
Håkan Svensson är oförändrat stabil i målet. Han skapar en känsla av lugn och trygghet, som gör att försvaret törs delta i offensiven. Försvaret spelar, i 76 minuter, bra. Mittbackarna håller koll på varandra och kommunicerar. Ytterbackarna, som fick det jobbigt, gör inga egentliga misstag, läser spelet bra och följer med upp i det offensiva spelet, men kunde kanske ibland våga lite mer. Kibbe slår ibland, liksom Pa, lite väl försiktiga passningar. Lagkamraterna ska kunna ta emot även hårdare sklagna bollar.
På mittfältet gör Martin Åslund återigen en utmärkt match och tar dessutom ett allt större ansvar. Kanske en följd av att självförtroendet växer, när han äntligen får vara helt skadefri. Krille och Pa kommer med ökande matchvana men kom mot Djurgården i skuggan av Martin.
Ruben och Ante har redan nämnts och inget tyder på att de ska bli sämre i fortsättningen. Göran Marklund jobbar kopiöst och har idéerna och fantasin, men har hittills inte riktigt lyckats. Med tålamod, från hans och vår sida, måste vändningen komma!
Text: Bappe Bjuggren
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
DIF Gult kort till 
Slut på Första halvlek/perioden
AIK 0-1 Mål 
