Det nya Råsundaspöket framträdde i all sin glans i gårdagens derby. För dagen i en Frisk skepnad.
Nej, naturligtvis kan man inte skylla en förlust på domaren. Men som segrare kan man ändå tacka en domare för de gåvor man fått. Att det blev förlust är dessvärre lätt att förklara: får man till fem avslut, varav två(!), på mål under nittio minuter, ska det mycket till för att man ska vinna. Hammarby åstadkom tre gånger så många avslut och målskott. Det gav ett (1) mål. |
Patrick Englund var mycket tydlig efter matchen vid presskonerensen: - Vi höll en otroligt låg nivå under den första halvleken. Det blev något bättre i den andra, men vi har oerhört svårt att komma till avslut. Jag är också överaskad av den nervositet spelarna visar inför matchen. Sen har vi stora problem att komma till avslut och att få upp tillräckligt många spelare för att skapa ett tryck på motståndarna, Tittar man på passningskvalitén gör vi vår kanske sämsta insats i år.
Även om Patricks uttalande färgas av hans besvikelse efter matchen, ligger det mycket i bedömningen. Kanske är det dags att bestämma och ändra kurs. Vi är inte ett lag som slåss i toppen i år och vi ska inte byta fler tränare i år. Vad vi behöver är att med realistiska krav bygga en trupp och ett fungerande spelsystem för framtiden. Vägen dit går knappast över ständiga besvikelser och nya influenser och direktiv. Vi ska kunna klara systemskiftet och uppbyggnaden utan att gå ner i superettan och utan att ge avkall på spelglädje, vilja eller förväntningar. Men vi ska inte deppa ihop för varje poäng som avståndet till SM-guldet ökar. Minska tryck och press på spelarna och ge dem stöd och uppmuntran vid de framsteg de kommer att göra! De måste få en chans att skapa en helhet tillsammans i stället för att varje spelare ska känna ett personligt ansvar för att det ska göras nu, precis nu. Ett misslyckande är inte bara just ett misslykande utan också ett försök att lyckas med något. Och det är det som saknas just nu, att för få vågar försöka. Sen är det kanske dags att se framåt. Att öka chanserna för att komma igen som ett lag i den översta toppen. Att använda truppen i sin helhet, låta alla få spela, få chansen att spela in sig fysiskt och tempomässigt. Även de yngsta och de som idag bedöms som något sämre än den "normala" startelvan. Vi har en trupp på runt tjugo man, som kommer att behövas, då och då eller alltid, i nästa match eller nästa år. Alla spelare behöver både vana vid matchtempo och vid den fysiska nivå allsvenskan spelas på. De behövs eller kommer att behövas. Använd mellanåret till att skapa en maximalt förberedd trupp inför nästa år. Låt Patrick och Nesjo fullfölja årets säsong med det målet och klarar de det - så kör vidare!
Så - matchen då. Om man ser den i sex stycken femtonminutersperioder, och ser till vad som presterades under dessa kommer Pa och Martin upp i tre pluskvartar, Ante, Björck och Nirre i två samt Ruben, Moström och Derek i en. Pluset innebär att de gjorde fler bra eller konstruktiva ingrepp än habila eller misslyckade. Naturligtvis innebär detta inte att övriga låg på minus, men det betyder ändå att vi till stor del gjorde en försktig och avvaktande insats. Håkan gjorde flera bra ingripanden men hade tidvis en ganska lugn kväll och ligger därför utanför kvartsbedömningen. Pa gjorde som helhet sin kanske bästa match för säsongen, framförallt var antalet tveksamma eller halvhjärtade passningar klart mindre än tidigare. Han gjorde dessutom mål på sin chans, som sen tveksamt (?) underkändes. Ante var en frisk och behövlig fläkt i anfallets mitt, bara hans tyngd och resning ökar chansen till farligheter. Han hade också en tre-fyra dragningar, som nästan lyckades och skulle skapat farliga situationer. Med ytterligare speltid i benen kommer det att lyckas. Kibbe gjorde ett antal bra brytningar men verkade nervös eller spänd och hamnade på mellanhand några gånger på grund av tveksamhet. När han spelar med fullt självförtroende, händer det inte. Dereks inhopp var i huvudsak positivt. Han var mer delaktig i spelet och rörde sig mer och mer målinriktat än vid tidigare inhopp. Förmodligen skulle både han, Pärtan Karlsson och Mani Tourang vinna på, både på kort och lång sikt, att få mer speltid än vad de fått hittills. Investera i framtiden!
Lite konstigt kändes det att Hammarbys två kanske bästa spelare för kvällen, Max von Schleebrügge och Alexander Östlund, var två gamla bekantingar från 90-talets andra hälft. Den framtiden missade vi. Det får inte hända igen!
Ingen höjdarmatch, ingen höjdarkväll och kallt var det också! Men alla AIK:are vet att värmen kommer inifrån, den får vi aldrig till skänks utifrån.
Text: Bappe Bjuggren
|