AIK och Malmö FF spelade oavgjort, 0-0, i en tillknäppt tillställning på Malmö stadion. Målchanserna var få, men var det något lag som skulle ha avgått med segern var det utan tvekan AIK.
En sen skada på Daniel Tjernström innebar att Patrick Englund fick ändra i laguppställningen från Halmstadsmatchen. Backlinjen som spelade ihop för första gången någonsin bestod av Kibebe - Sandberg - Björck - Tamandi. I anfallet återkom Andreas Eriksson efter skada.
Malmö bjöd på sommar fast det bara är tidigt i maj. Dryga 20 grader och strålande sol från en helt molnfri himmel. Hade det inte varit för en stark vind i planens längdriktning hade de yttre förutsättningarna för fotboll varit perfekta. 21.229 åskådare hade sökt sig till Malmö stadion, nytt publikrekord för klassikern MFF-AIK.
Matchen kom igång med en rivstart. Redan efter 54 sekunder hade AIK ett jätteläge att ta ledningen. Efter bra samspel mellan Rubarth och Tamandi på vänsterkanten fick den senare till ett precist inlägg som nådde en omarkerad Pa-Modou Kah som tyvärr saknade kyla i avslutet och Mattias Asper kunde rädda till AIK:s första hörna. Redan i den fjärde minuten skapar MFF en lika kvalificerad målchans när Afonso kommer fri med Håkan Svensson på vänsterkanten. En skicklig benparad från Håkan hindrade påhälsning i AIK-målet.
Efter det är det Malmö som tar kommandot i matchen och får också till några halvskapliga avslut från längre håll, med där Håkan är med på noterna och ser till att chanserna inte ens blir farliga. Den lilla MFF-pressen håller emellertid inte i sig länge, utan rätt snart är det istället AIK som börjar ta för sig mer och mer. Gnaget kommer i attacker anförda av de tre musketörerna på topp, Moström, Eriksson och Rubarth. Likt giftpilar skär de sig in i Malmöförsvaret från alla tänkbara håll. Och i den 28:e minuten ger detta en riktigt kvalificerad målchans när Andreas Eriksson kommer helt ren med Mattias Asper efter att ha frispelats av Moström. Tyvärr för alla tillresta AIK:are på läktarna är Asper i den kalasform vi vet att han kan vara och med skicklighet räddar han Antas skott.
Paussignalen från domare Leif Sundell möts av höga burop från den nyfrälsta Malmöpubliken. Här finns många som inte är vana vid att det inte är MFF som är bäst på plan.
I den andra halvleken gör MFF vissa omdispositioner i laguppställningen. In kommer den fruktade Igor Sypniewski och Afonso flyttas ned på mittfältet. Men det gör ingen skillnad i MFF:s spel annat än att man i början på halvleken ligger väldigt högt upp på plan. Några målchanser kommer man inte fram till. Istället är det AIK som får andra halvlekens enda kvalificerade chans i den 80:e minuten då Kah blir helt renspelad framför mål av Rubarth. Gott om plats i målet under en kort tid för att med en välriktad nick t ex ge AIK ett välförtjänt ledningsmål. Men obeslutsamhet och ett slarvigt avslut gör att Asper hinner reda upp situationen och se till att spika igenom Malmömålet för kvällen.
Matchen slutar mållös efter fyra tilläggsminuter. Mest nöjda är AIK som plockat en pinne i årets svåraste bortamatch. Sett till matchförloppet hade det inte varit oförtjänt att ta med tre pinnar i den svarta spelarbussen hem till Stockholm. Minst nöjda är Malmöpubliken som med en visselorkan buar ut de egna spelarna när de går fram till den ljusblå hemmaklacken för att tacka för matchen. Ändå är det MFF som ska vara glada att de ännu efter sex omgångar av årets allsvenska är obesegrade i årets allsvenska.
Ur AIK:s perspektiv sett är det en bra genomförd match, och definitivt ett steg i rätt riktning efter den senaste tidens turbulens. Till skillnad mot tidigare matcher höll man ihop laget mycket bra, låg nära motståndarna och tillät inte malmöspelarna att bygga upp sitt spel i lugn och ro. Försvarsarbetet var sammantaget mycket bra, och den nykomponerade backlinjen höll bra på alla punkter. Niklas Sandberg gjorde åter en strålande insats, och frågan man kan ställa sig är om Patrick Englund kan ställa honom utanför startelvan när alla spelare åter är tillgängliga. Mittfältet jobbade kopiöst och förstörde effektivt Malmös ansatser till speluppbyggnad. Anfallsmässigt kan man önska sig mer, men det som gavs var ändå härligt att se för ett par luttrade AIK-ögon. Tre kvicka anfallare som var för sig eller tillsammans ständigt utgjorde ett hot för hemmaförsvaret. Tre anfallare som vågar och vill. Och kan! När hade AIK det senast?