Mats Olausson

Mats Olausson växte upp i Malmberget och började som knatte spela fotboll och handboll i Malmbergets AIF. Redan som 15-åring gjorde han allsvensk debut som målvakt - i handboll. Han avslutade sin handbollskarriär som utespelare 1978 men då hade Mats redan bestämt sig för att satsa på fotbollen. I juniorlandslaget i fotboll lärde han känna Anders "Masken" Carlsson som lockade över Mats till Brynäs IF - i fotboll.

Det blev sex år i Gävle, det första i Brynäs IF som året efter blev Gefle/Brynäs och sedan enbart Gefle IF. De två sista åren, 1983-84, spelade Mats och Gefle i Allsvenskan där Mats mötte AIK fyra gånger. Första matchen vann Gefle med 3-0 men i de övriga tre gjorde AIK 7-0 och tog fem poäng. Mats hade dock imponerat, främst på AIK:s tränare Rolf Zetterlund, som tog kontakt med Mats och såg till att han kom till AIK.

Mats första allsvenska match i AIK skulle bli något alldeles extra - på förhand. AIK och Örgryte IS möttes i en nypremiär av Råsunda (den västra läktaren hade byggts om) och förköpsförsäljningen pekade mot 20.000 åskådare och matchen skulle sändas direkt i TV. Men regnet vräkte ned, publiken skrämdes bort (det kom 12.300 åskådare) och AIK förlorade en ebarmligt dålig match med 0-1. Fortsättningen på året blev bättre med segern i Svenska Cupen som höjdpunkt. AIK och Östers IF spelade final på Råsunda, en final som Öster länge ledde med 1-0 innan Thomas Andersson kunde kvittera i slutminuten. Förlängningen blev mållös och finalen avgjordes på straffar. Mats Olausson lade AIK:s första straff. Han gick sakta fram till bollen, väntade på att Thomas Ravellin i Östermålet skulle slänga sig och rullade sedan retfullt enkelt in bollen i andra hörnet. "Ravelli blev galen", minns Mats 17 år senare. Bernt Ljung räddade så tre av Östers straffar och AIK var cupmästare.

Mats Olausson spelade i AIK i fem säsonger, 1985-89. 1986 blev det bästa året både för Mats och AIK. I vårderbyt mot Djurgårdens IF hade AIK dominerat och det stod fullt rättvist 2-1 med dryga minuten kvar att spela. Då kvitterade Djurgården efter en misslyckad rensning från Björn Kindlund. Direkt på avsparken fick AIK en hörna och Göran Göransson sprintade ut för att slå hörnan, en hörna som Sven Dahlqvist skarvade till Mats Olausson som volleysköt 3-2 i slutsekunderna. Mats gjorde även mål i höstderbyt, åter igen efter hörna men den gången nickade han in 1-0 målet i matchen som AIK vann med 2-0.

1986 gick AIK till slutspel och mötte i semifinalen IFK Göteborg. Då Råsundas gräsmatta lades om spelade AIK sina slutspelsmatcher på Stockholms Stadion. Hemmamatchen mot IFK Göteborg skulle bli Mats Olaussons bästa match i karriären. Han lyckades med det mesta, bland annat höll han IFK:s proffsaktuelle Jonny Ekström i strama tyglar. Dagens Nyheter skrev till exempel att "Mats Olausson var mycket bra hela matchen". Och i denna match gjorde Mats sitt livs drömmål. På efterspelet efter en hörna fick Mats en kanonträff, "1 gång på 1000-träff" enligt honom själv, och bollen for i mål bara för att underkännas då linjemannen menade att bollen varit utanför kortlinjen i samband med hörnan. TV-bilder efteråt visade något annat och domaren Håkan Lundgren erkände också senare att målet borde ha godkänts.

AIK gick ändå till final efter 0-0 hemma och 1-1 borta. Finalen spelades mot Malmö FF och i 15:e minuten fick AIK, lite enkelt, en straff sedan Jari Niinimäki motats omkull av MFF:s Kent Jönsson. Mats Olausson lade straffen iskallt i mål bakom Janne Möller på liknande sätt som när han satte straffen bakom Ravelli året före. Så här sade Mats direkt efter matchen:
- Jag såg att Janne Möller hade tyngden på sitt högerben. Därför slog jag en säker bredsida åt det motsatta hållet. Svårare var det inte.

AIK vann med 1-0 men var chanslöst i returen som MFF vann med 5-2. Mats blev aldrig svensk mästare utomhus. Däremot inomhus både 1986 och 1987. 1986 vann AIK finalen mot IK Brage med 1-0 (sedan Brages Patrick Englund gjort självmål) och 1987 besegrades Hammarby IF med 4-2 efter förlängning. Men efter SM-segern inomhus 1987 gick det sämre. Både 1987 och 1988 kämpade AIK för nytt allsvenskt kontrakt ända in i sista omgången. Mats plats i startelvan var heller inte lika given som tidigare. Efter 1989 lämnade Mats AIK för att spela i Väsby IK och sedan, när han fick arbete i Luleå, IFK Luleå. I IFK Luleå upplevde han sitt idrottslivs värsta motgång 1992. IFK Luleå mötte i kvalet till Allsvenskan Västra Frölunda IF och vann hemma med 2-1 och hade 2-0 i halvtid i bortamatchen. Frölunda gjorde då fyra mål på 13 minuter, vände 0-2 till 4-2 och det blev Frölunda, och inte IFK Luleå, som gick upp i Allsvenskan.

Mats Olausson var lagspelaren, kuggen i laget som inte märktes så mycket. Han vann de flesta nickdueller och han var säker i brytningarna. Han hade framför allt defensiva kvaliteter.
- Med Göran Göransson till höger och Sven Dahlqvist bredvid var det inte svårt att lyckas i rollen, menar Mats Olausson 2002.

Att AIK är en riktigt stor förening märkte Mats när han flyttade från Gefle till AIK. Allt var så mycket större och trycket från omgivningen kan vara svårt att hantera för en del spelare. Mats berömmer också AIK:s tränare Rolf Zetterlund som var duktig på många saker. Han hade bland annat en detaljkunskap om spelsituationer som Mats aldrig upplevt tidigare. Rolf kunde någon dag efter match gå igenom spelsituationer från matchen och förklara hur varje spelare bör lösa en liknande situation nästa gång. Hade man Roffes förtroende så blev det lätt att vara trygg i sin roll.

Inför 1987 fick AIK en ny tränare i Nisse Andersson. Flera tongivande spelare försvann och mycket av den struktur som Rolf Zetterlund hade byggt upp gick förlorad. Under Sanny Åslunds tränarperiod (från 1988) kom AIK som lag en liten bit tillbaka men det var först med Tommy Söderberg på 1990-talet som AIK var tillbaka i den klass som AIK, med Mats Olausson i laget, hade nått i mitten av 1980-talet.

Efter Stockholmsåren återvände Mats till Norrbotten. Han jobbar 2002 som personalchef på Serruform och vid sidan av arbetet är det idrotten som är den röda tråden i livet. Mats är ungdomsledare i Notvikens IK vilket innebär att det mesta av kvällar och helger viks åt idrotten. Därutöver blir det ibland tid för lite utförsåkning. Han har ingen kontakt kvar i AIK, förutom med kurskamraten från juristlinjen Thomas Bodström. Men han följer AIK intensivt och är framför allt imponerad av den allt större supporterskaran på matcherna. På Mats tid, var det mycket publik om det kom över 12.000 till ett derby. Och Mats gör sitt bästa för att öka AIK:s supporterskara i Luleå med omnejd.

Text: Anders Johrén (2002)