- Det var min pappa som hjälpte mig komma till AIK, berättar Johan 2006. Pappa var arbetskamrat med Bernt Rosqvist på DN och Bernt var lagledare för AIK:s 71-lag. Både BP, Hammarby och Djurgården var intresserade av mig och speciellt BP, med hög klass på sina 71-or, var förstås lockande men jag ville säga att "jag har spelat i AIK". Jag trodde att jag bara skulle spela fotboll något år till för att sedan enbart spela tennis. Men efter ett halvårs frånvaro från fotbollen hörde AIK av sig igen, 1985, och sedan blev det mest fotboll.
AIK:s 71-lag blev Sveriges bästa lag i den åldersgruppen. Förutom Johan Mjällby innehöll laget spelare som Thomas Lagerlöf, Peter Hallström och Jonas Henriksson, alla senare allsvenska fotbollsspelare i AIK. Men även spelare som Kenny Roswall, Andreas Roos och Peter Hedengran hade stor talang och framgång som ungdomsspelare. Laget vann S:t Erikscupen 1985 och 1986 men spelade senare mot äldre motstånd, för att få just motstånd.
Bodström avslutade sin karriär - Mjällby började sin
Johan Mjällby fick göra allsvensk debut som 18-åring, 1 oktober 1989 hemma mot Örgryte. Han kom in i 67:e minuten och ersatte Thomas Bodström. I det ögonblicket gjorde Bodström sitt sista allsvenska framträdande och Johan sitt första.
- Det var en obetydlig, trist höstmatch, minns Johan. Jag hann aldrig bli riktigt nervös, jag fick spela 23 minuter som högerytter.
Året efter fick Johan inledningsvis nöja sig med några inhopp. Men när Anders Hjelm skadade sig fick Johan chansen. Hemma mot Gais i juli debuterade han i startelvan och från och med augusti var han given högerback i tränaren Sanny Åslunds trebackslinje. Det blev totalt 14 allsvenska matcher säsongen 1990 och dessutom debut i OS-landslaget.
- Det var någonting annat att få spela från start. Jag var fruktansvärt nervös, en stor grej att få spela från start. Björn Kindlund, som jag haft som förebild på fotbollsplanen, kom innan matchen fram till mig och sade med glimten i ögat: "Håll nere siffrorna nu, du får bara en chans".
100-årssäsongen 1991 slog Johan igenom definitivt. Han var given mittback och bildade försvarslinje tillsammans med Björn Kindlund, nye Peter Larsson och Anders Hjelm. Mjällby spelade i samtliga matcher utom två när AIK slutade fyra i Allsvenskan och ett tag hade guldkänning i Mästerskapsserien (men slutade sexa). I OS-landslaget blev AIK-backen så småningom ordinarie.
Första knäskadan - inget SM-guld för Johan Mjällby
1992 vann AIK SM-guld för första gången på 55 år. Men Johan fick inte vara med om att spela hem den historiska titeln, en knäskada höll honom borta från spel hela året. Skadan kom redan i januari, i samband med en träning i Vasalundshallen. Det var en närkamp, inget våld eller ojust, men knäet bara vek sig och korsbandet i höger knä skadades. Johan provade först att träna upp knäet med styrketräning men det fungerade inte och det blev operation i maj. Säsongen var över för Johan. AIK vann SM men Johan rörde aldrig SM-bucklan. "Jag var inte med och vann", menade han och drömde om den dag då han själv skulle få lyfta bucklan, som härförare för AIK:s nästa SM-guldlag.
1993 års allsvenska säsong höll på att ta slut efter tio minuters spel. Då sparkade Johan ihop med IFK Göteborgs Jonny Ekström och hans tidigare skadade knä blev inflammerat. Först fem månader senare, i september, var Johan tillbaka i laget. Så först 1994 var Johan tillbaka på allvar. Han spelade från start i 23 av 26 allsvenska matcher och i alla sex UEFA-cupmatcher. Kvar i backlinjen från 1991 var en på grund av skador sporadiskt spelande Anders Hjelm. Mittbackskollega var Jesper Jansson och och på ena kanten var Gary Sundgren given.
Från mittback till mittfältare - och ett nytt kliv i utvecklingen
1996 började Johan som mittback tillsammans med Englund. Men AIK hade en tung säsongsöppning, trots cupguld i maj. Förlusterna radades upp och försvaret läckte. Tränaren Erik Hamrén valde att flytta upp Johan som central mittfältare tillsammans med Ola Andersson. Det gav effekt, AIK avancerade från sista plats efter sju omgångar till slutlig fyra och avancerade dessutom till kvartsfinal i Cupvinnarcupen. Nyordningen i laguppställningen innebar också att Mjällby i sin 100:e allsvenska match gjorde sitt första mål. Det blev ytterligare fyra fullträffar (och andraplats i den interna skytteligan!).
- Det var ett bra drag av Hamrén att flytta upp mig på mittfältet. Jag var inte längre "lovande" utan började bli rutinerad samtidigt som jag inte hade utvecklats på flera år. Det blev en kick för min karriär. Sedan gick det bara uppåt. Första målet gjorde jag mot Norrköping. Då blev min pappa stolt.
Johan var med om de båda kvartsfinalerna mot FC Barcelona i mars 1997 och gjorde i samma veva debut i A-landslaget. Men sedan gick knäet sönder, först en meniskskada och sedan ledbandet, och Johan gjorde comeback först i slutet av augusti. Det blev bara sju allsvenska matcher den säsongen.
- 1997 var första året jag kände mig som en riktig fotbollsspelare, första året vi kunde betraktas som proffs. Vi åkte till Singapore och Spanien på träningsläger. Vi spelade mot Barcelona på Nou Camp, något man drömt om sedan man var liten grabb. Jag fick debutera i landslaget. Men när jag kom tillbaka efter skadan gick det sämre för laget. Luften gick ur. Det var patetiskt att förlora mot Primorje i Cupvinnarcupen. Tyvärr fick vår tränare Erik Hamrén gå, jag gillade honom men vi underpresterade.
Äntligen SM-guld
Inför 1998 tog Stuart Baxter över som tränare. Som defensiv innermittfältare spelade Johan i samtliga matcher utom de två han var avstängd och fick sitt efterlängtade och välförtjänta SM-guld. Dessutom blev det fler landskamper och mot slutet av säsongen en ordinarie plats i EM-kvalmatcherna mot England (mål av Mjällby) och Bulgarien. Det var här, hösten 1998, som Johan Mjällby allmänt började kallas "Kungen" av AIK-supportrarna.
- Stuart införde professionalitet på alla plan. Han hade en klar bild över hur vi skulle spela, både offensivt och defensivt. Vi blev bättre förberedda, och mer målmedvetna. För mitt eget spel betydde Stuart mycket. Jag skulle skydda backlinjen, vi skulle styra in motståndarna mot mig i mitten där jag skulle ta bollen och spela upp den till våra anfallare.
- Avgörande matchen mot Örgryte är mitt klart största AIK-minne. Vi spelade inte bra. Alexander Östlund som inte gjort ett mål på hela året gjorde mål. Vi hörde publikens vrål när Häcken gjorde mål mot Helsingborg. Det går inte att beskriva glädjen när jag fick ta emot SM-bucklan. En euforisk glädje.
Sex framgångsrika år i Celtic
Johan Mjällby var given och hyllad i både AIK och landslaget vilket gav ett kontrakt med The Celtic Football Club. Det blev sex säsonger på Celtic Park i Glasgow och stora framgångar även i Skottland. Tre gånger vann han ligan (2001, 2002 och 2004), två gånger cupen (2001 och 2004) och två gånger även ligacupen (2000 och 2001). Dessutom spelade han 2003 final i UEFA-cupen mot Porto (förlust 2-3). De fyra första säsongerna med Celtic var Johan ordinarie i mitten av en trebackslinje. Därefter följde två säsonger med en hel del skadebekymmer och därför mindre speltid.
Efter Celtic väntade spanska Levante, nykomling i Primera división. Men Levantes konstgräs var inget för Mjällbys knän. Det blev bara tre ligamatcher för Johan innan han och klubben beslöt at gå skilda vägar.
Från EM-kvalet Sverige-England 1998, då Johan gjorde Sveriges avgörande 2-1-mål, fram till och med 2003 var Johan en av Sveriges A-landslags stöttepelare. Han spelade Sveriges alla EM-slutspelsmatcher 2000 och alla VM-slutspelsmatcher 2002 och han var speciellt under VM 2002, som lagkapten, mycket framträdande.
En inställning som ingen annan
Johan Mjällby hade en inställning som få andra kan matcha. Han vägrade förlora en duell, han skulle bara vinna och han hade en hög lagmoral. Det han saknade i teknik kompenserade han med att vara fysiskt mycket stark, en riktig bollvinnare. Göran Göransson och Sanny Åslund var tränare för Johan under hans första allsvenska år. Så här kommenterar de Johan:
Göran Göransson: "Hans karaktär som spelare och människa har gjort att han blev den han blev. En jättetrevlig kille som bryr sig om alla och älskar alla som ger allt för att laget ska lyckas. Att han lyckats så bra beror också på att han gör det han är bra på riktigt bra. Man kunde redan 1990 ana att han skulle kunna ta steget ut i Europa tack vare hans karaktär, vinnarskalle och förstås sin fotbollskunskap."
Sanny Åslund: "Inställning, attityd och respektlöshet! När jag var tränare var han inte så slipad, han var ju bara 19 år. Men han hade bra fysik, vann dueller och backade inte för något. Senare blev också en allt skickligare fotbollsspelare."
Johan Mjällby är en av blott fyra spelare som varit med om såväl spel i AIK som i en europacupfinal. Våren 2003 möttes Celtic och Porto i UEFA-cupfinalen i Sevilla med portugiserna som vinnare (3-2). Peter Larsson spelade final med Ajax mot Mechelen i Cupvinnarcupen 1988. Vadim Jevtushenko svarade för ett av målen när Dinamo Kyiv besegrade Atlético Madrid med 3-0 i Cupvinnarcupens final 1986. Överlägsen etta i sammanhanget är Kurt Hamrin, som spelade final i Cupvinnarcupen med Fiorentina både 1961 och 1962. Han gjorde finalmål båda säsongerna och stod som segrare första gången. 1968 gjorde han matchens två mål för Milan mot Hamburger SV, även den gången i Cupvinnarcupen. 1969 var han med när Milan vann Europacupen (föregångaren till Champions League) efter final mot Ajax.
Johan Mjällby har opererats sju gånger i sitt högra knä, det som han fick problem med redan 1992. Men knäet höll sedan ihop bra fram till hösten 2002. Sedan blev det succesivt sämre. "Bland det värsta vi har sett", var en läkares kommentar om Johans knä. Och är det någonting Johan ångrar i sin fotbollskarriär är det att han skulle ha skött sin kropp lite bättre, lyssnat lite mer på varningssignaler. "Men samtidigt var det ju min spelstil att alltid satsa för fullt och att aldrig känna efter", konstaterar Johan.
Cirkeln sluts
Under hösten 2005 skrev Johan på för AIK för att om möjligt avsluta där det i oktober 1989 började - på Råsunda. Så blev också fallet. Den 2 april 2006 inför 23.822 åskådare på Råsunda gjorde Johan comeback och hyllades med enorma ovationer och en stor banderoll som täckte norra läktaren. Men skador gjorde sig snabbt påminda igen och fler matcher än så blev det inte för Johan. I maj meddelade Johan att han på grund av skadeproblem satte punkt för karriären. Med 1998 års SM-guld, ett cupguld, sju skotska titlar, totalt 291 matcher i högsta serien och 49 A-landskamper var han den mest meriterade spelaren i 2006 års svartgula trupp. Ja, en av de mest meriterade som någonsin har spelat i AIK. En AIK-legend.
Text: Tommy Bäckman och Anders Johrén (2006)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
