Pascal Simpson

Pascal Simpson kom till AIK från Brommapojkarna, som 19-åring inför 1991 års säsong. Under ungdomsåren hade Pascals BP haft många duster med AIK:s 71-lag, som bland annat innehåll Johan Mjällby och Thomas Lagerlöf, och de båda lagen var outstanding i Stockholms ungdomsfotboll. Pascal hade växt upp i afrikanska Togo, med afrikansk pappa och tysk mamma, innan han som 6-åring kom till Sverige och Ekerö. Sedan dess har han alltid kallats "Pagge".

- Det var stor skillnad mellan BP och AIK, minns Pagge med nästan 15 års distans till övergången. Vi tränade betydligt mer i AIK, sex gånger i veckan, men träningsförhållandena var katastrofala. Vi fick träna i parker i Hagaparken och ute i Kungsängen.

Allsvensk debut

Pagge gick direkt in i Tommy Söderbergs startelva och 1991 missade han bara fyra tävlingsmatcher. I den allsvenska debuten borta mot Halmstads BK (1-0 till AIK) fick Pascal fina recensioner. Aftonbladet skrev att "Pascal kan bli en sensation i Allsvenskan framöver" och Dagens Nyheter skrev att "Pascal Simpson var glimtvis strålande". År 2005 minns Pagge fortfarande sin debutmatch:
- Jag var helt slut efter 15 minuter och sade till Tommy (Söderberg) att jag ville byta. Jag var väldigt nervös men Tommy sade bara att "det går över, ta't lugnt".

SM-guld!

1992 tog Pascal, och AIK, ytterligare ett kliv framåt. Pagge missade inte en enda match på hela året och nu började han också göra mål, totalt tio stycken. Pagge var starkt bidragande till att AIK tog sitt första SM-guld på 55 år. Och Pagge har förklaringen till varför det gick så bra:
- Vi fick inga skador så vi kunde spela med samma spelare. Det betyder mycket att spela med samma lag. Ingen räknade heller med oss från början och så gynnades vi av seriesystemet där man tog med sig hälften av alla poängen från Allsvenskan till Mästerskapsserien.

Pagge lyfter fram ett par speciella matcher från guldåret:
AIK-Djurgården 4-4. Djurgården tog ledningen med 2-0 i matchinledningen men AIK kom igen och Pagge gjorde ett märkligt mål som innebar kvittering till 2-2.
"En speciell och kul match. Det gick bra för mig på topp."
Göteborg-AIK 0-1 och Pascal blev matchhjälte i röd tröja. AIK:s materialförvaltare hade glömt AIK:s tröjor hemma på Råsunda och AIK fick spela i Göteborgs röda reservtröjor. Pagge blev matchvinnare med matchens enda mål.
Malmö FF-AIK 2-3 i säsongsavslutningen. AIK tog tidigt ledningen med 2-0 men Malmö FF dominerade matchen och skapade mängder med målchanser. AIK höll ut och blev svenska mästare.
Tidigare under året hade Pagge varit med i det svenska OS-landslaget och Pagge hade spelat en matchavgörande roll, mål mot Holland, när Sverige kvalificerade sig för OS i Barcelona. Väl i OS fick Pagge aldrig spela så mycket och Sverige gick inte vidare från gruppspelet.

Målgörare - och knäskadad

Pagge etablerade sig ytterligare 1993 och 1994 som AIK:s, tillsammans med Dick Lidman, pålitligaste målskyttar. De utgjorde ett av Sveriges mest målfarliga anfallspar. Speciellt våren 1994 lyckades duon med det mesta. Men just som fotbollslivet lekte som allra mest drabbades Pagge av en allvarlig skada. I bortamatchen mot Örebro SK fick Pagge sitt korsband i vänster knä skadat. Han hade gått upp för att nicka, fått en lätt smäll, och landat konstigt. Till råga på allt fick han genomgå en fotoperation i februari 1995. Först våren 1995 kunde han spela fotboll igen och det dröjde ytterligare ett halvår innan han var tillbaka i toppform. Därför blev 1995 något av ett mellanår för Pagge.

Cuphjälte!

1995 hade AIK kommit åtta i Allsvenskan och den enda vägen till Europaspel hösten 1996 var genom att vinna Svenska Cupen våren 1996. AIK gick till final och mötte Malmö FF på Gamla Ullevi. Matchen gick till förlängning och där var det Pascal Simpson som avgjorde med sitt mål förbi MFF-målvakten Jonnie Fedel. Ett av Pagges viktigaste mål i AIK.

Därmed var AIK klart för Cupvinnarcupen hösten 1996. Men dessförinnan spelade AIK mot IFK Göteborg på Råsunda, i Pagges roligaste och mest succéfyllda match för AIK. IFK Göteborg var regerande mästare och ledde Allsvenskan men AIK vann med 6-0! Pagge gjorde två mål, spelade fram till två och var med i förspelet till ytterligare ett.
- Det här var definitivt min bästa match sedan jag opererade korsbandet för två år sedan, sade Pagge till Aftonbladet efter matchen.

AIK gick vidare i Cupvinnarcupen efter 1-0 och 1-1 mot isländska KR (ett mål av Pascal) och i nästa omgång väntade franska Nîmes Olympique.
- De spelade väldigt hårt och fult, berättar Pagge nio år efter matchen.

Det var Pagge som visade vägen till 3-1-segern nere i södra Frankrike. Han gjorde 1-0 efter en retur från Nîmes polske målvakt Karwat. Pagge var också delaktig i Cesar Pachas 2-0 i 12:e minuten. I och med tvåmålssegern kunde AIK bevaka ledningen i returen på Råsunda, även om man till sist förlorade den matchen med 1-0. AIK var i kvartsfinal i Cupvinnarcupen. Där skulle AIK möta FC Barcelona.

1-0 på Nou Camp - efter en minut!

6 mars 1997. Kvartsfinal i Cupvinnarcupen på Nou Camp mot FC Barcelona, ett av världens bästa klubblag. En minut hade gått av matchen när Pascal Simpson gjorde 1-0!

Det var Nebojsa Novakovic, i sin tävlingsdebut för AIK, som stressade Barcelonas vänsterback Sergi att slå en svår bakåtpassning till den egna målvakten Busquets. Busquets fick bollen lite för långt ifrån sig och Pascal Simpson vräkte sig fram och fick in både boll och målvakt i Barelonas mål. Åtta år efter målet berättar Pascal så här om om målet.
- Det var så overkligt att göra mål. Men bollen skulle bara in. Jag träffade bollen först och sedan vräktes målvakten omkull. I Sverige hade målet aldrig blivit godkänt. Domaren kunde ha blåst, men det var inga protester från Barcelonas spelare.
- Tyvärr kunde Barcelona kvittera allt för snabbt. Vi blev sedan utrullade men vi kunde ha reducerat till 3-2 i slutet av matchen om Cesar Pacha hade passat mig i helt fritt läge.

AIK förlorade till slut matchen med 3-1 men det är Pagges mål, som helt tystade ett jättelikt Nou Camp, vi för alltid kommer att komma ihåg från den matchen.

Vintern 1997 hade Pagge satsat allt på fotbollen. Han körde sex träningspass i veckan med AIK och ytterligare fyra pass själv. Våren 1997 var han, som han själv beskriver, "i sitt livs form". Han slog långa crossbollar med fin precision. Han var en av AIK:s bästa huvudspelare genom tiderna. Han uppfattades ibland som lite långsam men är man 195cm lång så gick det oftast fortare än det såg ut. Med en längre steglängd höll Pagge jämna steg med kortare spelare med högre frekvens. Han hade också ett tungt skott som resulterade i mål vid åtskilliga tillfällen. Han kom med i Sveriges A-landslag och gjorde två A-landskamper.
- Jag hade de rätta fysiska förutsättningarna, spelförståelsen likaså. Men jag saknade viljan att bli ännu bättre. Jag hade inte viljan att bli bäst i världen. Det var först den här vintern, 1996-97, som jag började satsa extra mycket. Det borde jag ha gjort långt tidigare. Det ångrar man så här i efterhand.

Målskytt mot Barcelona - igen!

Pagges mål nere i Barcelona var ingen tillfällighet. Han blev målskytt även i returen på Råsunda. Barcelona ledde med 1-0 när Dick Lidman gjorde en fantastisk nedtagning av en långboll långt ute till vänster strax utanför Barcelonas straffområde. Dick passade tillbaka till Pascal som gjorde en lätt dragning och sköt ett skott rakt upp i Vitor Baias vänstra kryss.
- Jag fick en ny chans direkt efter, men var inte riktigt på tårna då.

Matchen slutade 1-1 och även om AIK aldrig riktigt hotade Barcelona så visade AIK att man ville - och kunde - mäta sig med de allra bästa lagen i Europa.

Pagge fortsatte att visa god form. Han blev Allsvenskans snabbaste målskytt 1997 (1-0 efter 8.25 mot Helsingborg på Råsunda) och känslan, som han beskrev den, var "att jag kunde göra mål när jag ville".

Inte lika roligt

Pagges, och AIK:s form, bedarrade dock och hösten 1997 blev ett enda långt lidande. Störst lidande blev det i Cupvinnarcupen (AIK hade vunnit cupen även 1997, 2-1 i finalen mot Elfsborg) där AIK åkte ut mot slovenska Primorje.
- Vi hade gjort en dålig insats, vi visste om att det gått dåligt, men när vi kom hem till Arlanda sent på natten väntade ett gäng drägg och hånade oss. Jag tyckte mest synd om vår tränare Erik Hamrén men det här är mitt kanske värsta AIK-minne.

Vid några tillfällen har det funnits personer som agerat rasistiskt mot Pascal Simpson. Vid ett tillfälle, i maj 1995, blev IFK Göteborgs landslagsmålvakt Thomas Ravelli rejält uppmärksammad efter att han hade använt ett rasistiskt uttryck mot Pagge. Efter Trelleborg-AIK 1997 fanns det någon eller några personer i AIK-klacken som använde rasistiska uttryck mot Pagge. Pagge tog då ett break under en tid och lät bli att tacka AIK-klacken efter matcherna. Han hade sedan ett möte med Black Army och därefter blev det bra.
- På planen var det bara Ravelli som häcklade mig. På läktarna var det enstaka individer som förstörde men den stora massan kunde ha tagit tag i problemet på ett bättre sätt. Men generellt var det, och är, inget problem, menar Pagge när han funderar kring hela sin fotbollskarriär.

Tiden efter AIK

Pagge hade haft problem med sin fot under stora delar av 1997. Ett ledband hade gått av och läkts fel så efter säsongen opererades han. Läkaren Anders Valentin sade att "det var den värsta fot jag sett".

Pagge lämnade AIK efter 1997. Han gick till norska Vålerengen. Det gick inte så bra för Pagge, han började spela innan skadan var helt läkt och hans spel fick mycket kritik. Efter några år flyttade han till FC Köpenhamn. Första året gick det bra och klubben blev danska mästare. Dom sista två åren var mindre lyckade, skador och lite speltid gjorde att Pagge blev utlånad till Halmstads BK hösten 2002 när HBK desperat jagade nytt allsvenskt kontrakt. Pagge var i högsta grad bidragande till att hallänningarna kunde vända en negativ trend och klara sig kvar i Allsvenskan. Sedan gick Pagge tillbaka till Köpenhamn men han blev åter skadad och det blev bara enstaka B-lagsmatcher. Knäskador, samma knä som gick sönder 1994, och fotproblem gjorde att Pascal Simpson avslutade sin fotbollskarriär 2003. Han har fortfarande men av sina skador. Ett par år efter sin avslutade karriär kan han inte jogga och han har också problem med att gå.
- Inte tänkte man på att man skulle bli skadad när man var 23 år, reflekterar Pagge 2005.

Pascal Simpson har nu flyttat tillbaka till Solna och följer AIK (mest som supporter) och Brommapojkarna (mest som ungdomsledare) på nära håll. Han ska hösten 2005 genomgå fotbollstränarnas steg 3-kurs. Han har fått ökad tid för sitt golfintresse (hcp 9,8) och ökat ansvar för familjen i och med ankomsten av två barn, 2003 och 2005.

Det blev sju år i AIK, sju framgångsrika år för Pascal Simpson och AIK. Och ingen som var där kommer någonsin att glömma Pagges mål på Nou Camp.

Text: Anders Johrén (2005)