Sven Billmans pappa Karl-Erik spelade fotboll tillsammans med gamle AIK:aren Bruno Nyberg i IF Älgarna uppe i Härnösand. Där växte även Sven upp och han spelade i klubbens ungdomslag ända till familjen flyttade till Norrtälje när Sven var 15 år. Det blev åtta år i BK Vargarna innan han uppmärksammades av AIK.
Sven blev spelklar för AIK lagom till AIK:s tipscupmatcher sommaren 1967. Dessförinnan hade han i sin sista match för Vargarna spelat mot Gustavsberg, en match där Sven gjorde fyra mål. När han kom till AIK spelade han omgående en match i AIK:s reservlag mot samma Gustavsberg som han nyligen gjort fyra mål på, och denna gång blev det tre mål. Det var alltså en målfarlig vänsterforward som AIK hade värvat, kanske med tanken att han så småningom skulle ersätta den fotbollsmässigt alltmer åldrande Lennart Backman. AIK:s tidigare tränare Henry "Garvis" Carlsson sade till Idrottsbladet att "Sven Billman är lovande, har en naturlig snabbhet och fin stöt på obollen. Han kan bli riktigt bra, tror jag. Dessutom passar han fint in i vår spelstil. Nu beror det bara på honom själv om han ska bli elitspelare. Än är han inte färdig. Men han kan mycket."
Sven spelade alltså med AIK i Tipscupen och fick åka med till Danmark (seger 2-1 mot AGF), Tjeckoslovakien (förlust 4-0 mot Kosice) och Östtyskland (2-1 mot Dynamo Dresden). AIK hade förlorat hemmamatchen mot Dynamo med 4-1 och spelarna var lite spända på mottagandet i Dresden. Men AIK:arna hyllades faktiskt av åskådarna efter sin seger. Dynamo var representanter för "Volkpolizei" och hade inte så gott rykte bland befolkningen så AIK-segern togs väl emot.
Sin riktiga debut, i Allsvenskan, fick Sven göra borta mot Elfsborg i augusti 1967. Han byttes in istället för Lennart Backman i den 75:e minuten och redan efter en minuts spel fick han se AIK, genom Owe Ohlsson, kvittera till 1-1 som sedan stod sig matchen ut. Sven fick sedan göra fem allsvenska matcher från start plus ytterligare ett par som 12:e man utan att bli inbytt. Han gjorde aldrig något mål men var nära att bli matchhjälte mot Djurgården, en match som slutade 0-0, där Sven fick ett kanonläge på passning från Björn "Lill-Garvis" Carlsson men han fick halvträff och bollen smet precis utanför.
Sven Billman var kvar i AIK även 1968 men det blev inget ytterligare allsvenskt spel. En tåskada bidrog till att han aldrig mer kom tillbaka till den allsvenska scenen. Han blev aldrig Lennart Backmans ersättare. Han återvände istället till Norrtälje och BK Vargarna inför 1969 års säsong.
Sven Billman var mycket snabb, hade ett bra spelsinne och en riktig vänsterkanon. Huvudspelet var mindre bra och han gjorde faktiskt aldrig, trots att han var en fruktad målskytt, ett enda nickmål i hela sin karriär. Samtidigt med fotbollen spelade han ishockey i Norrtälje IK och var med om att kvala till Allsvenskan i slutet av 1960-talet. Det blev aldrig något allsvenskt ishockeyspel i AIK (AIK tyckte att det räckte med Curt Edenvik som dubblerade fotboll och ishockey) men Sven bidrog till att Norrtäljesonen Åke Fagerström hamnade i AIK:s ishockeylag.
Efter AIK-tiden fortsatte Sven Billman att spela fotboll i ytterligare tolv år. Vid sidan av fotbollen har han jobbat som egen företagare i golvbranschen och på senare år har han gjort om en västkusttrålare till ett trevånings-sommarställe som man kan åka ut med i Stockholms skärgård.
Sven Billman har varit AIK:are i hela sitt liv, något som pappa Karl-Erik säkert har bidragit till. Det innebar att det var något alldeles speciellt för Sven att få dra på sig den svarta AIK-tröjan.
- Det var stort, det var något man kände sig stolt över, minns Sven med välbehag ännu 38 år efter sin debut i AIK.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
