Kent Persson

Kent Persson kom till AIK från Sundbybergs IK i mitten av 1960-talet och sällan har en allsvensk debutant blivit så uppmärksammad. 21-årige Kent Persson fick motståndarnas stjärna att spontant hylla Perssons enastående insatser. Det var efter att Persson med en bicycleta skjutit bollen i ribban som Örgrytes Agne Simonsson började applåderade.

- Jag kunde inte hålla mig, sade Agne Simonsson till Dagens Nyheter efter matchen. Jag ställde mig helt sonika att applådera mitt på plan åt grabben. Sådana där nummer av fräcka ynglingar behövs i den här trista allsvenskan.

Många år efter matchen lyfte Kent Persson fram just den här kvällen som sitt allra roligaste fotbollsminne.
Vi klipper vidare från Dagens Nyheter efter den där magiska kvällen:
"Centerveteranens handklappningar hyllade höstens fräckaste debutant, Kent Persson 21 och ny för kvällen på vänsterinnern i AIK. Numret Agne saluterade var en bicyckletas ute vid straffgränsen i slutskedet av matchen. Innan hade den fräcke debutanten fixat 1-0 och bäddat för slutsiffrorna 2-0. Kent Persson berättar själv:
- Jag gick till Sundbyberg när jag var 16 år och fadershuset var just AIK. Om jag var nervös inför debuten i kväll? Nädå, bara lite skraj för orkens skull. Ligger i Boden för militärtjänstgöring och har lite svårt flykta hemåt för träning med grabbarna. Bodens BK har härbärgerat mig på sina pass och det är jag tacksam för.

Om 1-0:
- Jag dribblade av några stycken örgrytare och i näst sista momentet höll jag på att falla men orkade stå. Alla trodde att jag ur den snäva vinkeln skulle passa till frie Lill-Garvis varför jag siktade på mål.

Vid 2-0 gjorde han tvärtom. Alla trodde att han skulle skjuta, och så passade han till Lill-Garvis som kunde göra 2-0."
Så långt DN från oktober 1967.

Kent fick även spela i de avslutande matcherna 1967 och han gjorde mål i nästkommande match borta mot Gais. Han kvitterade där Gais ledning efter att ha fångat upp en målvaktsretur. Därmed är Kent Persson en av bara ett fåtal AIK:are som har gjort mål i sina två första allsvenska AIK-matcher.

1968 var det meningen att Kent Persson skulle slå igenom på allvar. Men han tog aldrig det där klivet för att bli en etablerad allsvensk spelare. Säkert bidrog det faktum att ett defensivt spelande AIK både 1968 och 1969 hela tiden fick kämpa för allsvensk överlevnad.
Jim Nildén, lagkamrat med Kent under de allsvenska åren, menar att "Kent var en lättviktare, lite av en Dag Szepanski-typ men inte lika bra, han räckte inte riktigt till och hade inte den rätta stabiliteten".

Kent Persson var ofta med i startelvan men han fick även börja på bänken och i vissa matcher platsade han inte ens där. Så efter 1970 lämnade Kent Persson AIK och elitfotbollen. Han var mätt på fotboll och skulle varva ned i Älvsjö AIK. Efter ett år i Älvsjö gick han till Nyköpings BIS. I en intervju i Bissarnas klubbtidning berättar Kent:
"Jag tror att just det där att se i förväg var bollen ska komma, att sedan sticka i rätt ögonblick, är min styrka. Det fick jag lära mig i AIK. Man måste ha klart för sig innan man får bollen vad man ska göra med den. Däremot har jag lite svårare med närkamperna och med huvudspelet."

Några år senare spelade han för hårdsatsande Ope i Östersund, i samband med att han gick en utbildning till fritidspedagog i Östersund. Tillbaka i Stockholm verkade han många år i IFK Sollentuna som spelare och sedan ledare.

Det var främst som fotbollsspelare Kent Persson lät tala om sig. Men han var även en duktig bandyspelare. Han var med i Stockholms förlorande finallag i TV-pucken 1962 och han blev svensk juniormästare i minigolf i början av 1960-talet. På senare år blev han också en duktig motionsgolfare.

Efter den aktiva karriären arbetade Kent i olika skolor och mycket med barn med utländsk bakgrund. Han var en duktig pedagog och mycket omtyckt som "lekpappa". Det var barn, sport och trav som var Kent Perssons stora intressen i livet. De sista åren var Kent sjukpensionär, han tog nog inte alltid så väl hand om sig själv, och han gick bort hösten 2005 bara 59 år gammal.

Text: Anders Johrén (2005)