AIK befann sig på onsdagskvällen på Torslandavallen utanför Göteborg för att spela den uppskjutna matchen i Svenska cupen mot hemmalaget Torslanda, ett division 2-lag som under årets säsong faktiskt ännu inte förlorat och leder sin serie.
AIK har under sommaren förstärkt laget och har numera en väldigt stark trupp vilket leder till att laget kan rotera lite och ändå ställa upp med ett väldigt starkt lag.
Dagens glada överraskning var Daniel Majstorovic som gjorde debut i den vita (AIK spelade i bortaställ) tröjan och fick 45 minuter i kroppen. Han skötte det bra och spelade enkelt och tufft. Han manade på spelarna framför honom och det känns som att AIK kommer att få stor nytta av vår # 45 i framtiden.
Torslanda inledde med 2 farliga chanser och Ivan Turina fick ingripa direkt. Underlaget var inte det bästa efter att himlen öppnat sig tidigare under dagen. AIK arbetade sig in i matchen och började hitta Torslandas svagheter, nämligen kantspelet och deras något svagare ytterbackar. Daniel Gustavsson med ”skyttekungen” och högerbacken Martin Lorentzson hade några bra kombinationer matchen igenom på deras högerkant. Under andra halvlek fick den vänstra med Lala och Nisse större utrymme.
På mitten fann vi till en början RÅP tillsammans med matchens kanske bästa spelare Moro Ibrahim, de spelade fysiskt och bidrog starkt till offensiven som defensiven.
I den 39:e minuten var det en kombination mellan trion Moro-Lorentzson-Daniel Gustavsson som avslutades med ett inlägg till Viktor Lundberg som först bröstade ner bollen och bredsidade in 0-1 vilket visade sig bli segermålet.
AIK hade kontroll hela matchen och borde gjort några mål till. Visst hade Torslanda några lägen men AIK kändes stabila, uttrycket ”en dag på jobbet” passar sig in den här matchen även om det kanske inte låter så ödmjukt.
I halvtid klev Majstorovic av till förmån för unge Robin Quaison vilket medförde att RÅP klev ner som mittback. Med Robin som en slags offensiv spelfördelare och Moro som balansspelare blev det bra fart på kanterna. Robin delegerade bollen snabbt och tekniskt medan Moro städade undan allt annat. När man såg dem kan man som AIK:are bara invänta en ljus framtid för dessa två herrar födda -93 kommer ge vårt AIK många fina stunder.
AIK skapade 3-4 högklassiga chanser men kunde inte förvalta dem tillräckligt bra för att döda matchen, istället kunde Torslanda flytta upp mer och börja slå långa bollar in mot AIK:s straffområde. Vad som helst hade kunnat hända då men AIK lyckades avväpna anfallen ganska så enkelt måste jag enögt säga.
Sammanfattningsvis kan man säga att AIK gjorde det som krävdes och förväntades, Torslanda spelade hemma med ett enormt självförtroende och det märktes, men i slutändan var det kvaliteten som var skillnaden mellan dessa lag, som sig ju bör egentligen.
AIK var i Torslanda för att vinna och se till att inte skada någon spelare, men kanske viktigast av allt var att spara energi till det sista derbyt på Råsunda. Det är inte i Torslanda vi skall explodera utan mot våra derbymotståndare på ett fullsatt Råsunda.
AIK sover kvar i Göteborg och tränar på plats för att sedan ta flyget hem vid lunchtid torsdag.