AIK hade efter alltför många kryssmatcher under hösten spelat bort chansen till guldet och huserade på sjätte plats i tabellen, hela nio poäng efter Hammarby, men en andraplats var ännu inom räckhåll. Innan avspark bjöd Norra Stå på ett tifo i världsklass och när röken skingrats blåste domare Leif Sundell igång matchen. Efter en avvaktande inledning fick Mats Rubarth tag i bollen på vänsterkanten och skickade ett inlägg mot den främre stolpen där Andreas Alm dök upp och klackade in 1-0 till AIK via stolpen och Lasse Eriksson.
Innan Hammarby hunnit smälta den första kallduschen så kom nästa. Andreas Andersson drev upp med bollen på högerkanten och måttade ett perfekt inlägg mot Mats Rubarth som ståendes på straffpunkten och med ryggen mot mål fick iväg en bicycleta och bollen for in bakom en stillastående och förvånad bortamålvakt. 2-0 till AIK i den 12:e minuten och hela det svartgula Råsunda exploderade samtidigt som man försökte inse vilket klassiskt vackert fotbollsmål som precis tillverkats.
AIK:s tvåmålsledning skulle dock bara stå sig i fem minuter innan Mikael Andersson reducerade. Hammarby kom in i matchen efter målet och resten av halvleken var ganska jämn, med en liten spelmässig fördel för AIK. Andreas Andersson skapade ständiga problem för Hammarby, men AIK-ledningen var bara ett mål stor och Andreas Hermansson blev nästan frispelad, men Karl Corneliusson lyckades bryta passningen i sista stund.
Med tio minuter kvar missade mittbacken Johan Andersson en boll på mittplan och Stefan Ishizaki samt Andreas Andersson kom ensamma mot motståndarmålet. Ishizaki passade ut till ”Adde” i precis rätt ögonblick och målkungen gjorde inget misstag. 3-1 till AIK efter att bollen susat upp i nättaket framför en bortaklack som nog insåg att det inte skulle bli något guldfirande på Råsunda.
Det var dock inte slut på dramatiken i denna härliga match. Med mindre än fem minuter kvar fick Andreas Hermansson en chans från nära håll och denna gång satt bollen i AIK-målet. Strax senare fick AIK-målvakten Daniel Andersson svara för en fantomräddning för att bibehålla ledningen och nervositeten spred sig på läktarplats. Skulle AIK tappa segern i slutminuterna? Svaret blev nej efter att Andreas Andersson tryckt in 4-2 i det övergivna målet efter bra förarbete av Stefan Ishizaki.
Segern var nu helt säkrad och på stopptid bröt Sharbel Touma igenom på vänsterkanten och skruvade enkelt in 5-2 inför en extatisk hemmapublik.
AIK slutade på tredje plats när Allsvenskan 2001 summerades efter en stark slutspurt där 16 poäng spelades in under de sista sex omgångarna. Tredjeplatsen kändes dock ”sådär” då AIK trots allt blev sämst i sta’n. Publiksnittet hemma på Råsunda ökade för femte året i rad och stannade på 15 496 personer, en siffra som gjorde att AIK för 31:a gången vann den allsvenska publikligan.
Andreas Andersson svarade för flest mål (9 st) i Allsvenskan och han vann den interna skytteligan före Andreas Alm som efter en målglad höst slutade på sju gjorda mål.
Text: Stefan Mellerborg
Gnaget - bäst i stan!
Det här är nog matchen många kommer att minnas när säsongen snart skall avrundas och sammanfattas. Vilken smällkaramell vi fick uppleva!
Efter ett AIK-tifo av allra ädlaste märke, började matchen i ett aningens avvaktande, lite spännt tempo. Man kände liksom på varandra. Men i matchens första riktiga AIK-anfall visade två av profilerna upp sig direkt. Mats Rubarth lyfter in bollen från sin vänsterkant och Andreas Alm klackar(!) in ledningsmålet bakom en sprattlande och överraskad Lasse Eriksson i Hammarbymålet. Det såg inte otagbart ut, men Alms klack blev inte mindre tjusig för det. Bara fem minuter senare dribblar sig Andreas Andersson igenom på högerkanten och serverar Mats Rubarth ett inlägg. Mats, som gjorde sin i särklass bästa match i AIK-tröjan, väntar in, fokuserar och cykelsparkar(!) in 2-0-målet! Ett helt fantastiskt och underbart mål och 2-0 till AIK. Efter 13 minuters spel! Andreas Andersson, i mitt tycke planens gigant, lyckades sedan nästan dribbla sig igenom ett antal gånger. Hans driv i steget, hans förmåga att accelerera från stillastående till full fart och kanske främst hans förmåga att ta emot, täcka och leverera boll, har i hög grad bidragit till att AIK nu spelade sin 10:e match utan förlust.
I den 17' kom Hammarby fram i sitt egentligen första riktiga anfall. Det skulle visa sig sluta i mål. Peter Markstedt spelade fram Mikael Andersson, som mycket snyggt kunde gå mellan AIK-försvararna och behärskat skjuta förbi Daniel Andersson. Efter målet gjorde Mikael Andersson en gest som tycktes tala om för hela Hammarby. "Kom igen nu för bövelen! Det är ett guld vi spelar för! Vakna!" Och vakna gjorde man, även om det var AIK som höll i taktpinnen för det mesta i den första halvleken. Efter den första kvartens explosion planade spelet ut och lagen bytte chanser med varandra. AIK:s chanser känns dock hela tiden snäppet vassare och Hammarby har svårt att komma fram i mitten, dit man för det mesta sökte sig. Det blev på tok för många skott utifrån och de flesta av dessa hamnade på läktaren eller i Daniel Andersson trygga famn. Mats Rubarth glänste under i princip hela tiden han fick vara kvar på plan och ett antal gånger trampade han in och avlossade fina skott eller levererade precisa inlägg. I den 33' fick han på ett mäktigt långskott som Lasse Eriksson fick sträcka sig i hela sin längd för att klara. I den första halvlekens sista anfall var 3-1-målet väldigt nära, efter ytterligare en fin Rubarth-prestation. Bara centimetrar skilde Andreas Alm från att ha kunnat ge Gnaget en tvåmålsledning i paus.
Den andra halvleken var inte gammal när Andreas Andersson ryckte förbi sin försvarare och placerade bollen bara decimetern över ribban. Strax efteråt startade "Andreas-show", då han snurrade och fintade och gav AIK ett spelövertag som bitvis kändes väldigt tydligt. Hammarby lyckades helt enkelt inte få tag på bollen för att kunna skapa några farliga chanser. Men chanserna kom så småningom för Bajen. Ett inlägg höll så när på att nå en helt fri Andreas Hermansson, men en räddande dobbsko, tillhörande Kalle Corneliusson, räddade till hörna. 2-2 där och man vet inte hur det hade slutat. Kalle gjorde för övrigt sin bästa match sedan handskadan, som så länge höll honom borta från den högerbacksplats som är hans. Mellan den 55' och 70' hade Hammarby en bra period. Man började spela sig fram mer och hade stor nytta av en duktig bollmottagare som Markstedt. Andra var mindre framträdande i Hammarby. Kennedy glimtade inte ofta till och när Fursth blev utbytt blev man nästan förvånad av att upptäcka att han fanns på plan. Hermansson kändes alltid hal och farlig, men i mitt tycke använder både han och Markstedt händer och armar lite för mycket i närkamperna. Markstedt har dessutom ett luftduellsvapen som jag tycker är tveksamt. Han hoppar helt enkelt upp och "landar" på sin back. Svårdömt och effektivt. Jag tycker det är tveksamt. Inte förrän ett misslyckat AIK-försök till kontring i den 70' kom AIK ur det lilla, men tydliga grepp, Hammarby lyckades skapa. Efter två AIK-byten och ett Hammarby-dito, samtliga i den 73', förändrades matchbilden lite. Sharbel Touma gjorde ett mycket piggt inhopp på Rubarths plats och gjorde att vänsterkantens slagstyrka förblev intakt. Thylander bytte med Åslund, som vet att han kan bättre. Det borde även Ishizaki veta. Ishi gav bort lite för mycket och tar ibland skott i fel lägen men väljer att passa när skottläget är bra... AIK:s chanser fortsatte att kännas giftiga och när Hammarbys spelövertag började mattas kom så 3-1-målet. En djupledsboll slank igenom, efter slarv i Bajens förrut så säkra fyrbackslinje. Ishizaki och Andreas Andersson kom båda två ensamma mot stackars Lasse Eriksson. Ishis pass anlände i rätt ögonblick och Andreas kunde sätta upp bollen i nättaket. Ett tjusigt mål även det!
Jag tror många AIK:are trodde att 3-1-målet i den 83' var spiken i kistan och matchens sista mål, men ytterligare tre mål skulle göras denna afton. Hammarbys replik kom i den 86', efter lite markeringsmisstag i AIK-försvaret. En misslyckad rensning gav tillslut Andreas Hermansson chansen, och han tog den. Kallt kunde han rulla in 3-2-bollen under Daniel Andersson. Strax efteråt testades Daniel igen, denna gång med ett rykande långskott. Där var det nog många som darrade till på läktaren. Daniel klarade dock och när Hermansson i den 88' kom helt fri med AIK-keepern visade han sin styrka. Han gick ut, gjorde sig stor och kunde frilägesrädda Hermanssons närskott. Nära 3-3... I den 89' byttes Patrik "Långås" Andersson in och presenterade sig omgående genom att slå en kirurgpassning tvärs igenom Hammarbys försvar till Ishizaki. Stefan drar, vänder och fintar nere vid kortlinjen, drar tillslut förbi backen och serverar Andreas Andersson till 4-2 i öppet mål. Mycket vackert och matchavgörande. Av bara farten gjorde Sharbel Touma ett fint solonummer. I fritt vänsterläge knorrar han bollen förbi stackars Lasse Eriksson, som för femte gången denna kväll får vittja målmaskorna. När släppte Lasse Eriksson in fem mål senast? På åttiotalet..? Bra av domaren att inte döma offside vid 5-2-målet, något säkert många andra domare gjort, trots att den offside-stående spelaren inte påverkade spelet.
Sammanfattningsvis gjorde en kavalkad av fina mål, men också bitvis riktigt bra spel och en hård kamp på mittfältet, den här matchen till en av de bättre och fram för allt mest underhållande jag sett i årets allsvenska. AIK har inte förlorat ett enda av de fyra derbyn som spelats i år och kan därför kanske tituleras "bäst i stan´". Hammarby kommer dock säkerligen kunna titulera sig "bäst i Sverige" om bara två omgångar. IFK Göteborg förlorade nämligen överraskande på bortaplan i Sundsvall med 0-1, ett resultat som nog smakar guld för de inte alltför nedslagna Bajenfansen på Råsundas Södra. Bäst i AIK var, som så många gånger förr, Andreas Andersson. Men min röst går ändå till Mats Rubarth för hans fina första halvlek och hans obändiga energi, trots ganska lite speltid. Även Andreas Alm, Daniel Andersson, Kalle Corneliusson och Luke Casserly får med beröm godkänt. Firma Åslund & Ishizaki får godkännt, kanske främst Stefan, som med sina bitvis fina inspelningar och målpass skapade mer än Martin. Åslund kan ju så mycket mer. Nu är det bara att vinna de två återstående matcherna med ett par, tre mål och se på när Bajen, IFK, DIF och HIF tappar poäng i parti och minut, så är guldet bärgat. En baggis...
|
Visa matchrapport
Dölj matchrapport
AIK 1-0 Spelmål (5m, höger fot) 
Slut på Första halvlek/perioden
