Fotbollsspelaren Torbjörn Ek
Men Torbjörn Ek spelade också fotboll. Han debuterade för Ljusdals IF i division 3 1967, samma år som Jens "Lill-Lotta" Lindblom var tränare i klubben. Fyra år senare var Lill-Lotta tränare i AIK och han kom ihåg den tunge centern från Ljusdal och sommaren 1971 kom Torbjörn Ek över till AIK. 33 år senare minns Torbjörn den första träningen med AIK:
- Jag var ny i laget, kände ingen. Jag gled in på Råsunda, jag hade fått en egen plats i omklädningsrummet. Alla kläder var snyggt och prydligt framlagda. Materialförvaltaren hade förberett allt. Jag hade, trots att jag spelat bandy i VM, aldrig varit med om något liknande. Det här var speciellt, proffsigt, något stort att komma till AIK.
Och ännu större blev Torbjörn Eks debutmatch i AIK. Derby mot Hammarby IF på Råsunda inför nästan 30.000 åskådare.
- Det gick fantastiskt bra för mig i debuten, konstaterar Torbjörn 2004. Jag spelade tung centerforward, precis som i Ljusdal, och gjorde en bra match. I slutet av matchen fick jag med mig bollen, helt fri nästan från mittlinjen, och rusade ensam mot Ronnie Hellström i Hammarbymålet. Men precis när jag kom till straffområdeslinjen och skulle skjuta fick jag kramp och fick inte någon riktig träff på bollen. Ronnie kunde enkelt ta bollen. Men vi vann ändå matchen med 1-0.
Även om Torbjörn Ek inte gjorde några mål denna första höst med AIK så gav han ändå AIK den tyngd i anfallet som man tidigare hade saknat. Och bättre skulle det bli. 1972 kom AIK tvåa i Allsvenskan och Torbjörn Ek spelade samtliga 22 matcher i vilka han gjorde sju mål.
- Hela året var fantastiskt och att ta stora silver i Allsvenskan är ett av mina bästa AIK-minnen. I matchen hemma mot Malmö FF gjorde jag mitt bästa mål. Först en tunnel på Krister Kristensson och sedan, ensam med målvakten, rullade jag in bollen vid ena stolpen.
Torbjörn framhåller lagandan som en viktig orsak till att det gick så bra för AIK.
- Det var en fantastisk tid med en fantastisk laganda. Alla var delaktiga, även styrelsen med Lennart Johansson i spetsen. När 1972-laget firade 25-års jubileum för några år sedan konstaterade min fru att "jag förstår att ni hade otroligt roligt i AIK".
Från center till innerback
1973 gick det sämre, åtminstone på våren. Vid sommaruppehållet låg AIK farligt nära en nedflyttningsplats, detta trots att laget i många matcher spelat riktigt bra. Då flyttades Torbjörn Ek ned till en mittbacksposition.
- Jag var egentligen lite lat på träningarna och när vi spelade tvåmål spelade jag mittback. Lill-Lotta tyckte väl att det gick bra och så fick jag spela mittback även på matcherna.
- Det gick oerhört bra. Jag spelade mittback tillsammans med Börje Marcus och med Rolf Zetterlund på mittfältet och Sanny Åslund på topp fick vi en mycket stark centrallinje. För mig personligen blev det en nytändning, ett nytänkande som bara var positivt.
Det ångrar han i sin idrottskarriär
Precis som Sven Dahlkvist några år senare plockades alltså Torbjörn Ek ned från en tung centerposition till mittback. Men succén varade bara i ett halvår, hösten 1973. Sedan lämnade Torbjörn AIK efter drygt två år i klubben.
- Är det något jag ångrar i min idrottskarriär så är det att jag lämnade AIK. Men familjen var kvar i Ljusdal. Jag bodde själv i Stockholm och hade gått ut GIH 1973. Jag tränade knappt bandy utan spelade mig i form på bandyplanen. AIK erbjöd mig ett jobb på Folksam, med uppstarten av idrottsskadeförsäkringar, men jag valde att flytta hem. Synd, där skulle vi ha tagit chansen.
Torbjörn Ek var som fotbollsspelare ingen bländande tekniker. Men han hade förmågan att vara på rätt plats i rätt tid. Jim Nildén, AIK:s mångårige spelare och ledare på 1960- och 1970-talet, menar att Torbjörn Ek "hade en oerhört stor talang och spelsinne och att han var en gamäng och lite speciell."
Bandyspelaren Torbjörn Ek
Torbjörn Ek återkom en kort tid som allsvensk fotbollsspelare, i GIF Sundsvall. Men när giffarna inte kunde ordna ett utlovat arbete flyttade familjen Ek till Västerås. Elitkarriären i fotboll var över. Men i bandy hade han bara kommit halvvägs. 1975 vann hans Ljusdals BK SM-guld (avslaget i SM-finalen skedde tre timmar och 15 minuter efter att Torbjörns dotter Karolin föddes) i en av totalt fyra SM-finaler för Torbjörn. Med 102 A-landskamper, sex VM-turneringar och sex VM-silver, ett juniorvärldsmästerskap och utsedd till Årets man i svensk bandy tre gånger (1970, 1972 och 1978) så tillhör Torbjörn Ek en av Sveriges, och därmed världens, genom tiderna bästa bandyspelare. Det enda som saknas på Torbjörns meritlista är ett VM-guld.
- Mina bästa år sammanföll med Sovjets bästa år i bandy. Och när Sverige äntligen vann sitt första VM-guld 1981 hade jag bara en vecka innan turneringen fått lämna VM-truppen.
Torbjörn fortsatte många år som bandyspelare och sedan bandytränare. Han blev Sveriges förbundskapten 1993 men ledde landslaget endast i en match (seger mot Norge). Efter en del kontroverser fick Torbjörn lämna jobbet som förbundskapten.
- Jag blev oerhört besviken på hur det hela hanterades. Jag tröttnade helt på bandy och har därefter bara varit supporter och åskådare.
Torbjörn Ek ser, som supporter och åskådare, framför allt bandy, ishockey och fotboll. Han följer AIK och hoppas att den nedåtgående trenden som har varit fram till 2003 ska kunna brytas.
- AIK har förutsättningarna att vara bäst i landet.
Många duktiga bandyspelare har spelat allsvensk fotboll i AIK. Men ingen av de allsvenska AIK:are som presenteras på "500 AIK:are" har varit i närheten av Torbjörn Eks framgångar på bandyisen. Det har å andra sidan inte många andra heller.
Text: Anders Johrén (2004)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
