Gästande Syrianska inledde matchen optimistiskt, och lyckades till skillnad från många andra lag helt avväpna den inledande press som AIK ofta etablerar. Redan i den första matchminuten hade Robert Massi ett skott som via en touch på Per Karlsson höll på att vålla Ivan Turina i AIK:s mål vissa problem, men kroaten löste den situationen väl. En viktig komponent för Syrianska i dagens match var innermittfältet, där man ställt upp med tre man för att skapa en bredd framåt och minimera den tid AIK:s duo Ibrahim Moro och Celso Borges fick att dirigera anfallsspelet. Detta lyckades man mycket väl med i första halvlek, och en av de tre, Anders Bååth, var i den sjunde minuten nära att ge sitt lag ledningen med ett bra vänsterskott, som dock gick i utsidan av burgaveln.
Därefter hade AIK några minuter där man fick igång fart och kreativitet i anfallsspelet, något det annars var tunnsått med i den första halvleken. I den elfte minuten hade AIK ett fint anfall som slutade med att Mohamed Bangura lyfte in en fin boll till Celso Borges mitt i straffområdet, men Borges nick var allt för svag och gick över målburen. Två minuter senare vann samme Borges boll på Syrianskas planhalva efter ett svagt uppspel, ett fint väggspel med Henok Goitom som klackade bollen magnifikt tillbaka till en löpande Borges i ett bra läge, men precis i skottögonblicket hann Syrianskas mittback Rabi Elia dit med en glidtackling och kunde avstyra den chansen.
AIK skapade ytterligare ett par chanser strax därefter, och gång på gång var det Henok Goitom som var vass i straffområdet, Martin Mutumba serverade ett fint inlägg i den 17:e minuten, men nicken från Goitom gick utanför. Två minuter senare kom ännu en lyftning som Goitom försökte förvalta med en cykelspark, trots en skaplig träff gick dock avslutet långt utanför. Därefter följde en längre period där egentligen ingenting väsentligt hände i matchen. AIK hade det mesta av bollinnehavet, försökte att tålmodigt dyrka upp ett välsamlat Syrianskaförsvar, men i alldeles för hög grad hamnade speluppbyggnaden på försvarsspelarna, och då blev den öppnande passningen för lång och svår, och när man väl nådde anfallsspelarna mötte man ett väl samlat motstånd och hade väldigt ont om tid och ytor att vara kreativa på. Djupledsspelet var under långa stunder närmast obefintligt. Syrianska å sin sida fick till stor del matchen dit man ville, man lockade AIK till att spela på små ytor på mittplan, där Syrianska är tydligt starka med sitt skickliga mittfält.
Kort innan halvtidspausen skulle AIK också hamna i underläge. Ytterligare en av många meningslösa och alldeles för korta sidledspassningar i försvarsspelet, den här gången av Martin Lorentzson djupt ner på egen planhalva, vanns tillbaka av Syrianska. Bollen gick till Sharbel Touma med en fri skottyta mitt framför straffområdet, en bra träff av Touma och bollen letade sig in till vänster om Ivan Turina, ett bra avslut av Touma och ett väldigt onödigt underläge för AIK. Målet kom i den 42:a minuten, på ett av blott tre avslut som Syrianska hade i den första halvleken.
Till den andra halvleken bytte AIK ut Viktor Lundberg till förmån för Kwame Karikari, säkerligen med tanken att få igång ett djupledsspel och kunna hota Syrianskas inte helt snabbfotade mittbackar. Man inledde också lovande, det tycktes som att man haft ett rejält snack i paus och konstaterat att man bara skulle kunna vända matchen om man började spela anfallsspel kring motståndarnas straffområde, och vågade lyfta laget högre. Och det var nära att ge snabb utdelning, Martin Mutumba vände bort sin motståndare på vänsterkanten och fyrade av ett bra skott med högerfoten, men Dwayne Miller i gästernas mål sträckte ut hela sin längd och fick en hand på bollen. Tre minuter därpå var Syrianska nära att på en spelvändning lyckas utöka sin ledning. Inlägget gick från vänsterkanten mot den bortre delen av straffområdet, men Sharbel Toumas avslut gick i insidan av stolpen och ut, ett skott som kom ur en ganska snäv vinkel. Efter nästan exakt en timmes spel skulle så AIK få till en kvittering. Celso Borges lyfte en frispark mot straffområdet, Nisse Johansson nådde högst och nickade ner bollen i en tom yta framför Dwayne Miller, Henok Goitom höll sig påpassligt framme och satte bollen i mål. Givetvis ett mycket viktigt mål, som också gav en del tid att åstadkomma ytterligare mål.
Under resten av matchen handlade det i stort sett helt om AIK:s jakt på segermål. Syrianskas anfall blev kortare och kortare, under slutskedet slog man i princip bara ifrån sig, och AIK lyckades skapa en del anfall. Syrianskas försvar var överlag fortfarande väl samlat och kompakt, men blev tröttare ju längre matchen gick. Ett par gånger om lyckades AIK till och med att få in bollen i mål, men enbart för att finna sig redan avblåsta för offside. Ett bra läge var på väg att uppstå i den 86:e minuten när Syrianskas nyinbytte mittback Omar Jawo hamnade efter Henok Goitom på en djupledsboll, Jawo fällde Goitom tätt utanför straffområdet och fick syna det röda kortet efter bara knappt fem minuter på planen.
I det absoluta slutskedet skapade AIK ett par heta chanser, det bästa läget fick Mohamed Bangura efter ett fint kombinationsspel, avslutet kom i steget i straffområdet, men Dwayne Miller sträckte ut och kunde freda sin målbur även den gången. Det läget och ett hyfsat skott av Celso Borges var det närmaste AIK kom i matchen, det slutade oavgjort, vilket innebär att guldchansen nu i praktiken bör vara förlorad.
Text: Jonathan Bjuggren
|