Vyacheslav gjorde tävlingsdebut i A-laget 4 oktober 2000, borta mot Syrianska Föreningen (4-1) i Svenska cupens 1/32-final. Vyacheslav kom in i 84:e minuten som ersättare för vänstermittfältaren Sharbel Touma. Det var även i Svenska Cupen Slavik gjorde sin mest avgörande insats i AIK-tröjan. Det var 18 april 2001 mot Örebro SK i 8-delsfinalen. Slavik blev inbytt i 83:e minuten, vid ställningen 1-0 till Örebro, och AIK var på väg ut ur Cupen. Två dagar tidigare hade Slavik och Andreas Ingel suttit som avbytare, utan att komma in, i den allsvenska matchen mot samma Örebro.
- Då kändes det lite märkligt, berättar Slavik med nästan sex års distans. AIK:s spel fungerade inte, det blev 0-0 i den matchen, men vår tränare Olle Nordin gjorde bara ett byte. "Jag kunde inte göra mer, vi hade bara juniorer på bänken", var hans kommentar efter matchen. Desto gladare blev jag när jag fick möjligheten i cupmatchen några dagar senare.
Och Slavik tog verkligen den möjligheten. Så här skrev aik.se efter matchen:
"I 83:e minuten kom Vyacheslav Jevtushenko in och minuten senare fick den unge mittfältaren på en fullträff som skulle gjort hans än så länge mer kände fader Vadim grön av avund. Ett kanonskott från 20 meter rätt upp i krysset. En riktig fullträff. Vyacheslav, av vissa mer känd som Slavik, blev inte bara AIK:s räddare med ett drömmål som tog matchen till förlängning och senare straffar. Han var lagets i särklass bäste spelare, helt felfri och konstruktiv i sitt agerande."
Slavik räddade alltså AIK vidare till ett straffavgörande, som AIK vann, och därefter gick AIK vidare till final. En final som förlorades efter straffar mot Elfsborg. Men då var Vyacheslav avbytare och fick aldrig komma in i matchen.
Den allsvenska debuten skedde borta mot IFK Norrköping ett par dagar efter succématchen mot Örebro då Slavik byttes in i stället för Nebojsa Novakovic i 87:e minuten.
- Det gick bra trots att det blev så kort tid, minns Vyacheslav. Jag blev aldrig riktigt nervös, jag trodde det skulle vara värre men det kändes som en vanlig fotbollsmatch. Jag minns att vår tränare Olle Nordin blev intervjuad före matchen och då nämnde han bland andra mig på frågan vilka spelare som publiken skulle hålla extra koll på.
Det blev bara några enstaka inhopp för Slavik innan han hösten 2001 fick börja från start i en allsvensk match.
- Det var mot IFK Göteborg. Jag fick spela yttermittfältare och ansåg själv inte att jag gjorde någon bra match. Men Olle Nordin tyckte det gick bra.
Slaviks bästa insats i AIK-tröjan, enligt honom själv, gjorde han mot Hammarby i maj 2002.
- Jag hade gjort ett bra inhopp veckan före i cupmatchen mot Boden och gjorde nu en ännu bättre insats mot Hammarby. Jag fick spela innermittfältare, enda gången jag fick göra det i en allsvensk match från start, och det gick riktigt bra. Synd bara att vi släppte in deras 2-2-mål i slutminuterna.
Efter ytterligare ett par matcher försvann Vyacheslav från A-lagsdiskussionen. Det var stor tränarturbulens (fyra tränare inom loppet av ett år) och Slavik kom allt längre bort från A-laget. Han bad själv, hösten 2002, om att bli utlånad till Valsta Syrianska för att få matchträning. Han kom tillbaka i oktober 2002, "20% bättre" enligt tränaren Dusan Uhrin, men fick ändå inga nya chanser.
- Det fungerade bra mellan mig och Olle Nordin men i och med tränarturbulensen fick jag det svårare. Dusan Uhrin satsade på etablerade spelare och inte så långsiktigt. 2003 blev det ny ledning och en ny tränare som inte trodde på mig. Det kändes lite bittert att behöva lämna laget när vi hade en tränare och sportchef, Richard Money och Peter Kisfaludy, som inte hade ett AIK-hjärta. Samtidigt kan man säga att jag hade gjort två saker halvdant, fotbollen och studierna på Handelshögskolan. Nu blev det mindre fotboll och i stället full satsning på studierna.
Vyacheslav Jevtushenko liknade mycket sin pappa Vadim i spelstil. Passningsskicklig, teknisk och med god spelförståelse. Kanske hade han brister i fysiken för att stå emot ordentligt i närkamperna. Han hade också oturen att komma upp på seniornivå när AIK:s A-trupp, 2001-02, var som mest namnkunnig samtidigt som tränarna inte fullt ut släppte fram egna spelare från ungdomsleden. Vyacheslav funderar kring att det antagligen hade funnits andra möjligheter om han kommit fram 2005-06 under Rikard Norling.
Vyacheslav Jevtushenko är AIK:are ut i fingerspetsarna och försöker följa laget så gott det går, på läktarna och via olika media.
- Jag kände att det var mycket som var fel i klubben när jag lämnade AIK vintern 2003, och att det skulle gå riktigt illa om inget gjordes. Tyvärr var laget tvunget att åka ur Allsvenskan för att det skulle bli bättring. Men nu, senhösten 2006, kan AIK inte ha ett bättre utgångsläge inför framtiden.
Far och son Jevtushenko är en i raden av far-son som båda har spelat allsvensk fotboll i AIK. Övriga är Borgqvist (tre generationer, Janne, Lars och Michael), Carlsson (Henry och Björn), Carlsson (Lars och Nicklas), Nildén (Jim och David), Marklund (Claes och Göran), Åslund (Sanny och Martin), Johansson (Tommy och Mattias) och Bengtsson (Jörgen och Marcus). Men inga av dessa har kommit mer långväga från än far och son Jevtushenko - som båda dessutom har blivit riktiga AIK:are.
Text: Anders Johrén (2006)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
