Efter en kontraktsstrid med Djurgårdens IF kom Jan Andersson till AIK 1993. Med Janne i laget tog AIK 19 poäng på sju matcher men sedan bröt han käkbenet i en kollision i en match mot Örebro SK. 1994 var Janne tillbaka och spelade då 22 av 26 allsvenska matcher. Jan Andersson hade en hög lägstanivå, var ganska snabb och hade bra timing i huvudspelet. Eller som han själv säger; "bra på det mesta men inte bäst på något". Sista matchen gjorde han borta mot AC Parma i UEFA-cupen 1994. Därefter slutade Jan Andersson helt med sin aktiva fotbollskarriär.
JAN ANDERSSON - FÖRSTA OCH SISTA MATCHEN BÄSTA MINNENA
Jan Andersson spelade i sina ungdomsår fotboll och bandy i Västerås. I bandy vann han JSM i sin sista bandymatch (där Västerås SK i SM-finalen besegrade Uppsala BoIS) men det var i fotboll Janne skulle fortsätta som seniorspelare. 23 år gammal ville han ha en ny utmaning i fotbollslivet och lämnade IFK Västerås för allsvenska Djurgårdens IF. Under sitt fjärde år i Djurgården uppstod en kontraktsstrid mellan klubben och Janne vilket gjorde att Janne valde att gå över till AIK. Då hade AIK just blivit Svenska mästare och Janne var redo för spel i AIK 1993.
Övergången till AIK blev dock inte problemfri. Trots att Djurgården inte fullgjort sina ekonomiska skyldigheter mot Janne så anklagade Djurgården Janne för att bryta kontraktet. Det blev en infekterad tvist som gick till Svenska Fotbollförbundets skiljenämnd. Den fastslog att Djurgården brustit i sina ekonomiska skyldigheter gentemot Andersson vilket innebar att Janne var fri att gå till vilken klubb han ville utan att Djurgården kunde ställa några ekonomiska krav på ersättning.
Janne hade tidigare varit i kontakt med Helsingborgs IF men av privata skäl stannade han i Stockholm.
- Jag hade fått träna på egen hand i sex månader när domen från Skiljenämnden kom i början av mars 1993, berättar Janne drygt tio år senare. Men jag fick en otrolig nytändning av att få spela med AIK.
Jannes debutmatch i AIK tål att beskrivas. Det var allsvensk premiär borta mot IFK Göteborg och Janne fick börja på bänken. Men redan i 10:e minuten blev Johan Mjällby skadad och Janne fick ta hans plats som innerback.
- Jag var ju inte beredd på att spela, som back blir man sällan inbytt. Göteborg tog ledningen med 1-0 och på slutet var jag oerhört trött. Med bara sekunder kvar av matchen fick jag bollen mitt på planen efter ett inkast. Jag bara slog iväg den allt vad jag orkade mot Göteborgs mål och plötsligt kom Björn Kindlund fri och slog in kvitteringen i krysset bakom Thomas Ravelli. Vi gjorde mål på matchens sista spark.
Med Janne försvann också AIK:s starka försvarsspel. På de inledande sju omgångarna hade AIK spelat mycket disciplinerat i försvaret.
- Vi hade bestämt oss att ingen skulle komma fri med Magnus Hedman i målet. Och det lyckades vi bra med. Speciellt jag och Björn Kindlund hittade varandra. Men hela laget var ett kanongäng, det bästa lag jag spelat med. Och så hade vi tränarteamet Tommy Söderberg och Tomas Lyth. Men senare fick vi för många skador för att vi skulle hålla hela vägen.
1994 gick det inte lika bra för AIK även om Janne gjorde en bra säsong.
- AIK hade inte riktigt samma udd, inget flyt i spelet. Vi var för ojämna och släppte in för enkla mål. Själv var jag 29 år och kände mig inte gammal fast jag betraktades som gammal av omgivningen. Jag var äldst i laget och åldersfixeringen var mycket större då än vad den verkar vara nu.
- Den sommaren gjorde jag min bästa match, i Intertoto-cupen hemma mot Bayer Leverkusen. Jag höll koll på Andreas Thom och jag gjorde dessutom ett mål, mitt enda i AIK-tröjan. Vi vann gruppen och spelade riktigt bra. Senare på hösten gick vi vidare i UEFA-cupen mot litauiska Romar och tjeckiska Slavia. Matcherna mot Parma var sedan riktiga höjdare. Hemmamatchen fick jag inte spela, Anders Hjelm hade då kommit tillbaka efter skada, men i returen nere i Parma fick jag komma in i början av matchen. AIK förlorade med 2-0 men det var en stor upplevelse. Det blev också min sista match i AIK.
Jan Andersson slutade i AIK efter 1994, trots att han hade ett år kvar på sitt kontrakt.
- Jag hade ett heltidsjobb på Ericsson och en familj som krävde sin tid. Det var svårt att kombinera. Det kändes rätt då att sluta och jag tog nog rätt beslut. Jag fick sedan andra utmaningar i mitt arbete.
Jan Andersson var bra på det mesta men inte bäst på något. Han hade en hög lägstanivå, var ganska snabb och hade bra timing i huvudspelet.
- Fast jag kunde ha varit mer egoistisk, menar Janne själv med tio års distans. Jag var för mycket lagspelare, jag kunde ha tagit för mig själv lite mer.
Janne slutade efter AIK-tiden helt med fotbollen och satsade på familj och arbete. När AIK tog ytterligare ett steg ut i Europa hade Janne tagit steget till Hongkong med sitt arbete. 2004 är han dock tillbaka i Sverige och förutom familj och arbete är det idrott, främst bandy (söndagskvällar blir det ofta spel med Västerås SK:s oldboys), jogging och styrketräning som får Jannes tid. Och åren i AIK gjorde intryck på Janne. Även om han inte följer AIK på nära håll så är det AIK som är Jan Anderssons favoritlag nummer 1.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
