1969 kom alltså Lars-Tony Hedström till AIK. Han ville utvecklas och hade fått arbete i Stockholm, i samma företag som han alltid har jobbat för, men i deras Stockholmsavdelning. Visst fick han höra lite från Sandvikensfolk att han svek men det gick snart över.
Lars-Tony har bara goda minnen från sin första tid i AIK.
- Det var kul att komma till AIK, säger Lars-Tony 36 år senare. Det var bra kompisar, speciellt Owe Ohlsson och Olavus Olsson tog hand om mig som ny, de bodde alldeles i närheten av mig på söder. Men det var ju en omställning, jag kastades in i storstan.
Lars-Tony gjorde allsvensk debut borta mot Malmö FF, en mycket svår match då AIK sladdade i botten samtidigt som MFF var med i toppstriden. Men det gick bra, både för AIK och Lars-Tony. Matchen slutade 1-1 och Lars-Tony spelade fram Roland "Rimbo" Lundblad till AIK:s mål. Våren som helhet var dock en stor besvikelse för AIK. Man låg fast förankrat i botten tillsammans med IK Sirius och Jönköping södra. Lars-Tony anar att det kan ha berott på att AIK:arna inte var tillräckligt bra tränade. Själv var han överraskad att han hängde med så bra, ofta med bättre fysik och kondition än sina lagkamrater.
Under sommaruppehållet 1969 hände det som fick avgörande påverkan på Lars-Tony Hedströms framtida fotbollskarriär. I en vänskapsmatch mot ett östtyskt lag fick han en stämpling över sitt högerben som bara gick av. Det blev en rejäl smäll, en riktig knall, och säsongen var givetvis över för Lars-Tony. Efter operation fick han kämpa hela hösten och vintern med att komma tillbaka.
Han kom tillbaka och gjorde en mycket bra match i sin come-back, borta mot de regerande mästarna IFK Göteborg. AIK vann med 2-0, Lars-Tony gjorde 1-0 målet. Men redan i nästa match, hemma mot Örebro SK, var oturen framme igen. Lars-Tony hamnade i en liknande situation som föregående sommar och han bröt benet igen, samma ben och samma brott. Det var förstås mycket tungt att för andra gången på mindre än ett år opereras och försöka komma tillbaka från ett svårt benbrott. Men Lars-Tony kämpade på och han kunde faktiskt återkomma i spel redan ett halvår efter skadan.
1971 kom att bli Lars-Tonys bästa år. Han gjorde sina två bästa matcher. Först borta mot IFK Luleå, 2-målsskytt där det sista målet kom efter en stänkare i målvaktens vänstra kryss som målvakten Kjell Uppling fantomräddade men inte bättre än att Lars-Tony kunde smälla in returen i samma kryss. Sedan mot Hammarby på hösten där Lars-Tony blev matchhjälte med matchens enda mål bakom landslagsmålvakten Ronnie Hellström. Det var en rökare förbi Ronnie vid hans högra stolpe.
1971 blev höjdpunkten i Lars-Tony Hedströms fotbollskarriär. 1972 kom Rolf Zetterlund till AIK, en både då och senare god vän till Lars-Tony. Rolf skulle visa sig bli en tuff, alltför tuff, konkurrent om en plats på AIK:s mittfält. Lars-Tony hade även otur och fick en hjärnskakning på ett träningsläger och han hade bränt sitt bästa bara genom att komma tillbaka från de två tunga skadorna.
- Jag kände mig oerhört sliten. Det tog hårt att komma tillbaka efter skadorna. Jag jobbade fruktansvärt hårt under den tiden och det fick jag betala nu. Jag hade större ambitioner men det blev inte mera.
Jim Nildén, lagkamrat med Lars-Tony, beskriver honom så här: "Han var lite speciell, tjurigt envis, hade inte rätta timingen i närkamper och blev skadad."
Men Lars-Tony Hedström hade bra fysik och kondition, ett bra skott. Han började som forward men blev med åren mer och mer mittfältare. Han lämnade elitfotbollen efter 1972 även om han spelade några månader med Vasalunds IF och senare även med Årsunda IF i lägre divisioner. Att tiden i AIK var något alldeles extra förstår man när man pratar med honom. Förutom de svåra skadorna är det bara positiva minnen som kommer upp.
- Vi hade alltid kul, speciellt på resorna. En kille som Lennart Johansson var med på träningsläger, en bra kille som kunde umgås med alla människor.
Sedan 1975 bor Lars-Tony i Gävle och han har i hela arbetslivet arbetat i samma företag. Sonen Tomas är, som Lars-Tony säger, "en riktigt AIK:are" och att umgås med barnbarnen är något som Lars-Tony värderar högt. Han följer AIK dagligen via hemsidan och nyhetsbrevet och han ser ett par matcher varje år. "2005 blir ett tufft år, för AIK", säger han. "Jag hoppas verkligen AIK kommer tillbaka men Superettan har väl aldrig varit så hård som 2005."
Text: Anders Johrén (2005)
|
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
