Lasse Jansson är uppvuxen på Svartågatan i Bagarmossen i sydöstra Stockholm och det var i Svartågänget, ett kvarterslag, som Lasse och hans kompisar spelade fotboll de första ungdomsåren i AT-cupen. De lånade ofta matchtröjor från Enskede IK och i slutet av 1950-talet när Svartågänget lades ned gick Lasse med flera över till Enskede IK. Men det var i IFK Stockholm, med Torsten Lindberg som tränare, som Lasse hade sina bästa år som fotbollsspelare. Han var lite av en stjärna i det då stjärnspäckade IFK Stockholm som aldrig lyckades med målsättningen att ta sig upp till Allsvenskan.
- Jag gjorde många mål i IFK Stockholm och blev uttagen i en Alliansmatch mot Dynamo Moskva, berättar Lasse efter fotbollskarriären. Det blev succé i den matchen och det var sedan nära att jag gick över till Djurgården. "Knivsta" Sandberg ville ha över mig och det var så gott som klart med Djurgården när Olle Sahlin, byggmästare med kontakter i AIK och dessutom kompis med min pappa, ringde mig. "Det är klart att du ska gå till AIK", sade han och efter ett möte med bland andra Lennart Johansson så övertalades jag.
- Jag blev väl mottagen i AIK och fick ett bra stöd. Samtidigt med mig kom Lars-Tony Hedström till klubben och vi har varit bra kompisar ända sedan dess. Det var en proffsig och positiv atmosfär i klubben, Owe Ohlsson och Roland Grip var bra "lagpappor".
- Det var en trevlig period i livet. Jag är stolt över att ha fått spela i AIK.
Lasse spelade totalt tolv allsvenska matcher i AIK. Redan i sin första, hemma mot Gais 1969, var det Lasse som slog den hörna som Kurre Andersson sköt direkt i mål på, ett riktigt drömmål. Borta mot Sirius i juni gjorde Lasse sitt enda allsvenska mål, på elegant förarbete av Björn Lundberg. Men sitt alldeles eget drömmål nickade Lasse in mot polska Zaglebie Sosnowiec i Tipscupen 1970. Han låg som ett streck i luften och Expressen hade dagen efter en härlig bild av målet.
Lasse Jansson var som en liten terrier på planen, han sprang kanske mest av alla och hade en oerhörd vilja. Tekniskt var han inte fulländad och han hade tuff konkurrens på AIK:s mittfält av Jim Nildén, Kurt Andersson med flera. Lasse fick två svåra skador under AIK-tiden, brott i samma ben. Efter den andra skadan, i samband med en duell med Leif Eriksson i Örebro SK, kom Lasse aldrig tillbaka till elitfotbollen. Han tappade lite av viljan att komma tillbaka, han kände att han inte räckte till på högsta nivå.
- Men i efterhand ångrar jag mig litet. Jag slutade nog för tidigt. Jag borde haft mer att ge, säger Lasse 36 år efter händelsen.
Efter den aktiva karriären följer Lasse AIK på avstånd, från Gefle. Han har dock synpunkter på supporterkulturen.
- På min tid gav supportrarna alltid sitt stöd åt laget, några huliganer fanns inte. Nu blir jag ofta besviken när jag hör vad vissa supportrar ställer till med.
Förutom AIK följer Lasse även Brynäs i ishockey (där han arbetar med publikvärdar) och Gefle IF i fotboll. I den senare klubben följer han med stort intresse sonen Rickard som han hoppas ska ta klivet upp till Allsvenskan. Och innerst inne hoppas han nog att även Rickard ska få förmånen att spela allsvensk fotboll i AIK.
Visa spelarbeskrivning
Dölj spelarbeskrivning
