Helge Fredriksson var Lidingökillen som kom till AIK. Det blev allsvensk debut mot Örgryte IS där Helge gjorde första målet och i hög grad var bidragande till att AIK vann med 2-0. Så här skrev Idrottsbladet om Helges debut:
"Den nye AIK-centern hade fått otacksamt debutväder. Han lever på en strålande fysik, en icke föraktlig snabbhet och absolut oräddhet. Hans tekniska kunnande var dock icke tillräckligt för väglaget och mot ÖIS-kaparen Carlund kom han icke långt. Vid duellerna framför mål med backarna var han alldeles för kort i rocken. Lovande grabb som kommer."
Helge fick chansen mot Örgryte när både "Pära" Kaufeldt och "Sudden" Wahlberg, AIK:s dominerande anfallsspelare, var indisponibla. Men när Pära var tillbaka i matchen efter mot GAIS fick Helge, trots sin succédebut, kliva åt sidan. Han fick vänta nästan en månad innan han fick en ny chans, denna gång som vänsterytter istället för "Acke" Nilsson. Där kom Helge att spela totalt åtta allsvenska matcher, fem sommaren 1933 och tre i maj 1934. Han gjorde aldrig om sitt succétrick från debuten så Acke Nilsson tog snart tillbaka sin plats på vänsteryttern.
Gustav Sjöberg, AIK:s legendariske målvakt, minns Helge Fredriksson som "Hesa Fredrik" och så en historia från en resa i Tyskland. Där var det AIK:s dåvarande ledare Birger Nilsson som höll hårt i reskassan men för Helge var ingenting omöjligt och det hände ibland att Birger kunde dela ut lite extra fickpengar. Det visste Gustav och de andra i laget så Helge fick uppmaningen:
- Helge, gå till Birger om be om lite stålar.
Helge gick iväg men kom inte tillbaka. Mycket senare samma dag så mötte Gustav med flera Helge. Men då var, som Gustav säger, "kosingen slut".
Helge Fredriksson spelade i AIK oftast vänsterytter men var egentligen en typisk centerforward. Han var mycket snabb, sköt bra och var bra på huvudet. Däremot inte så teknisk.
Efter några år i AIK vände Helge tillbaka till Lidingö men istället för IFK Lidingö startade han och några kamrater Lidingöklubben Brage efter den kända Borlängeklubben som hösten 1937 var Sveriges populäraste lag. Men då hade Helge redan avslutat sin satsning på Allsvenskan.
Helge Fredriksson fortsatte att vara mycket fotbollsintresserad även efter sin aktiva karriär. Han följde dock fotbollen mest på avstånd och fortsatte inte som tränare eller höll kontakten med gamla AIK:are. Helges dotter Irène berättar att Helge "var lite av en legend på Lidingö och han älskade naturen på sin kära ö. Han var en väldigt positiv person, hade lätt till skratt, var charmig och var lätt att ha att göra med". På senare år fick Helge känningar av de skador han ådragit sig inom fotbollen (och som bidrog till att han slutade spela fotboll). Han fick svåra problem med ena höften och han hade mycket värk i ena benet. Han fortsatte dock att vara positiv, "inget var omöjligt" för Helge Fredriksson.