Sannys fotbollskarriär började i Sörby IK. Han fick som 11-åring debutera i B-laget ("jag var minst i vägen där") då man på den tiden inte hade några ungdomslag. Sommaren 1971, då Sanny skulle fylla 19 år, kom han till Degerfors IF där hans fotbollskarriär tog fart på allvar. 1972, då Degerfors vann dåvarande division 3, vann Sanny skytteligan och han gjorde samtliga kvalmål mot IFK Stockholm som i sitt lag bland annat hade de gamla AIK:arna Kurt Hamrin, Owe Ohlsson och Jörgen Ekengren. Det gjorde att AIK uppmärksammade Sanny. Sanny är fortfarande, 30 år efter händelsen, nästan lyrisk när han berättar:
- Jag låg i lumpen och Lennart Hemming och Ingemar Ingevik, ledare i AIK, bjöd mig på fin fest i Gamla Stan. Häftigt!
Även Bruno Nyberg och Börje Fridlund hade varit med och övertalat Sanny att komma över till AIK.
I och med övergången till AIK avslutade Sanny sin ishockeykarriär. Han hade börjat i Uve (1966) och spelade allsvensk ishockey, dåtidens högsta division, i KB Karlskoga 1971-73. Sanny var duktig på skridskorna, var stark och gjorde många mål men var också mycket utvisad.
Våren 1973 anslöt så Sanny Åslund till AIK:s fotbollslag.
- Det luktade fotboll på Råsunda. Det var något annat än Stora Valla i Degerfors. Det var stort att komma till AIK! Och första träningslägret gick till Florens i Italien. Kurt Hamrin var där och tog emot. Men övergången mellan Degerfors och AIK var ännu inte klar så jag var inte med i vänskapsmatcherna.
- Den allsvenska debuten var borta mot Örgryte. Stor arena, Nya Ullevi, allt gick så fort och jag var bedrövligt dålig.
Dagens Nyheter skrev så här om Sannys allsvenska debut:
"Åslund var en märklig debutant. Man är van vid att se en försiktig nykomling som slår bollen kvickt ifrån sig i rena nervositeten. Men här kom en man som dribblade till förbannelse i stället för att slå bollen ifrån sig i tid. Vi får se längre fram vad han går för. Nu visade han inte mycket så det störde."
- Men det gick fort att acklimatisera sig, fortsätter Sanny. Och sommaren 1973 blev Torbjörn Ek, som tidigare spelat forward, mittback. Då kom jag in från start och gjorde en del mål men inte så mycket annat.
Våren 1974 blev Sannys bästa period i AIK-tröjan. Han missade seriens första två matcher på grund av skada men i de åtta resterande matcherna gjorde han åtta mål och var Allsvenskans fotbollskung.
- Det mesta fungerade den våren. I seriefinalen mot Malmö FF avgjorde jag med ett vänsterskott, jag kommer fortfarande ihåg känslan när jag träffade bollen med min vänstra vrist.
I Dagens Nyheter dagen efter matchen berättade Sanny så här om målet:
- Yngve Leback drog sig förbi Krister Kristensson. Passade perfekt. Jag hade en man i ryggen, men chansade allt för att komma loss med bollen och lyckades. Ensam med målvakten klappade jag till med vänstern, som låg närmast till. Och sen såg jag hur bollen satt där uppe i nättaket. Tänk att få skjuta ett så riktigt mål i en stor match.
I den sista vårmatchen mot Hammarby gjorde Sanny ett om möjligt ännu vackrare mål efter en lobb över Ronnie Hellström. Men sedan blev Sanny skadad efter att ha blivit illa sparkad av Janne Sjöström.
Trots Sannys fantastiska insatser våren 1974 kom han aldrig med till VM. Hösten 1973 hade en 40-mannatrupp tagits ut och det var bland dessa 40 som den slutliga VM-truppen togs ut. Och eftersom Sannys 1973-form inte räckte för en plats bland de 40 kom han heller aldrig med till VM.
Hösten 1974 gick inte lika bra som våren, varken för Sanny eller AIK. Malmö FF drog ifrån till guldet och AIK kunde först i slutomgången säkra andraplatsen. Men då hade Sanny lämnat AIK för spanska Español. Det var efter matchen mot IF Elfsborg i augusti 1974 som Sanny kom överens med den spanska klubben.
- Jag gjorde ett mål mot Elfsborg men var egentligen rätt dålig. Spanjorerna satt på läktaren och studerade Thomas Ahlström men fastnade för mig istället. Efter matchen sade Bruno (Nyberg) att "det är några spanjorer här". Tillsammans med Lennart Johansson, Bruno Nyberg, Börje Fridlund gick jag med ett gäng spanjorer och åt middag på Operakällaren. Jag åkte ned till Spanien, spelade vänskapsmatch mot Pelé(!) och skrev på. AIK fick 500.000 kronor (inte 400.000 kronor som det stod i tidningarna 1974) och Bruno Nyberg, som skötte affären från AIK:s sida, berättar nästan 30 år senare att han tyckte att "det var ofantligt mycket pengar".
Sanny spelade åtta matcher med Español 1974-75.
- Men jag var inte mentalt beredd. Det fanns ingen laganda så det var en stor omställning för mig.
1975 lånades Sanny ut till Werder Bremen som ville ha en stark forward.
- Jag spelade där ett år. Det började bra med mål i första matchen. Men sedan bröt jag ett båtben och fick vila i flera månader.
Sommaren 1976 återkom Sanny till AIK.
- Vi skulle få barn så det var skönt att komma hem. Men jag hade anbud från flera klubbar, Werder Bremen, Dortmund och Rotweiss Essen.
Sannys come-back i AIK blev succé. I den första matchen, hemma mot blivande mästarna Halmstads BK, vann AIK med 3-1 och Sanny låg bakom AIK:s ledningsmål.
Expressen skrev så här om målet:
"Direkt efter avspark störtade Sanny mot HBK-målet, nåddes av en långpassning från Roffe Zetterlund och skulle bara lobba in bollen över Lennart Ljung.
- Han genomskådade mig, säger Sanny. Bollen träffade hans ena hand och for rakt upp i luften.
Men Sanny gav sig in i gröten framför Ljung och grävde fram bollen åt Sven Dahlkvist. Det betydde 1-0 - efter bara 20 sekunders spel."
Det målet är AIK:s snabbaste allsvenska mål någonsin.
Efter nästan två år utomlands märkte Sanny skillnad i mentalitet, framför allt mellan Sverige och Västtyskland. Sanny reflekterar över det 2002:
- Vi var mycket tuffare i Västtyskland. Jämför ett moment där vi körde 10 x 100 meter. I Bremen körde vi för fullt från början men när jag sprang på i AIK hade jag lagkamrater som sade till mig att ta det lugnt, så att vi orkar köra alla tio.
Sent på hösten 1976 blev Sanny skadad, samma skada som han hade i Bremen och först i maj 1977 var han tillbaka. 1977 var ett mellanår för AIK som höll på att kosta en plats i Allsvenskan. Med två omgångar kvar av serien låg AIK på nedflyttningsplats och hade kvar att möta redan klara seriesegrarna Malmö FF samt fjolårsmästarna Halmstads BK. Men på bortaplan, mot Malmö FF, lyckades AIK vinna med 3-1, AIK:s första seger i Malmö på 24 år. Sanny blev matchvinnare, han gjorde AIK:s samtliga tre mål i sin viktigaste match i AIK-tröjan och AIK hängde kvar i Allsvenskan.
- Det var en mycket märklig match, minns Sanny 2002. Det började med ett hopslag där bollen gick i en båge över vår målvakt Ulf Jakobsson, 1-0 till Malmö. Då kunde vi inte förlora mer. Mentalt upplevde vi allt elände som fanns att uppleva, det kunde inte bli värre. Då släppte allt och vi gjorde två fina mål och ett turmål.
Direkt efter matchen beskrev Sanny målen så här:
- 1-1 var mycket tursamt och bollen slog stolpe in. 2-1, ett perfekt inlägg från Ove Rübsamen och det var bara att sträcka fram huvudet. 3-1, en chans som dök upp sedan MFF-försvaret inte kunnat få bort bollen. Jag sköt mellan benen på ett par spelare.
Insatserna hösten 1977 gjorde att Sanny fick debutera i A-landslaget. Han gjorde enda målet i bortakampen mot Östtyskland och han blev uttagen till VM i Argentina 1978.
- VM var en stor upplevelse. Sportsligt gick det inte så bra, Sverige åkte ur direkt och jag fick inte spela någon match.
Hösten 1978 gick Sannys ena korsband gick av i samband med en träning på Ritorp. Och en tid senare gick Sanny över till Malmö FF som våren 1979 skulle gå fram till Europacupfinal. Så här beskriver Sanny den övergången, 23 år senare:
- AIK låg långt ned och hade inga ambitioner. Jag ville ha chansen att vinna en titel. Det skulle jag få i Malmö FF. Men tyvärr blev jag aldrig spelklar för Europacupen och jag tog aldrig riktigt en plats i laget. Och senare blev jag skadad igen, korsband, knäskålskena med mera. Det krävdes en mycket stor operation för att få allt på plats.
Totalt fick han utstå tre knäoperationer plus båtben under sin karriär.
Sommaren 1980 vände Sanny tillbaka till AIK. Året före, 1979, hade AIK åkt ur Allsvenskan och låg, i juli 1980 när Sanny återkom, fyra poäng efter ledande Karlstads BK i division 2 norra (ett lag gick upp i Allsvenskan).
- Då hade vi ett läger i Dalarna och jag hade en del synpunkter på vårt spelupplägg som vår tränare Bosse Pettersson köpte. Vi hade en kanonstämning i truppen och självförtroendet var på topp.
Efter Sannys återkomst förlorade AIK inte en enda match på hela hösten. Och det finns flera i laget, målvakten Leif Karlsson är en, som menar att det var Sannys intåg som gjorde att AIK klarade av att gå upp i Allsvenskan.
1981 kom Rolf Zetterlund som tränare till AIK. Det är ingen hemlighet att Rolf och Sanny inte alltid var överens om hur laget skulle spela. 1982 blev Sanny högerback - i B-laget, och först i de för AIK så ödesmättade kvalmatcherna mot Djurgården fick Sanny chansen på allvar. Och han tog den i sina sista matcher. I den första matchen gjorde Sanny ett mål och spelade fram till det andra (AIK vann med 2-1 på Stockholms Stadion) vilket grundlade AIK:s avancemang. I returmatchen på Råsunda fick Sanny rejäl feber och var tvungen att ta flera magnecyl för att kunna spela. AIK klarade 2-2 och fortsatt allsvenskt kontrakt men för Sanny var det slutspelat.
- Det måste vara något som kittlar i framtiden, menar Sanny. Det var det inte då.
Sanny var egentligen helt oskolad som fotbollsspelare. "Vän med bollen" och liknande övningar fanns inte i Sanny Åslunds ungdomsträning.
- Jag kunde kuta, skjuta, nicka men var inte så bra tekniker. Jag hade bra inställning, antingen gör jag mål eller så finns jag inte.
Därmed försvann Sanny från elitfotbollen under några år. Han utbildade sig på IHR ("ett av mina bästa beslut någonsin") och tränade mindre klubbar fram till och med 1987 då AIK-ledaren Bruno Nyberg ringde.
- Jag tränade AIK i tre år, 1988-90, men det var inga goda förutsättningar jag hade. Bokslutet på -300 tkr blev -3 miljoner och många av spelarna från 1986 års SM-finallag såldes. Det var en tung period för AIK, både sportsligt och ekonomiskt. Det var överlevnad som gällde.
Men några nya spelare kom. Gary Sundgren och Vadim Jevtushenko lyfte laget som klarade nytt kontrakt varje år trots att många så kallade experter hade dömt ut AIK:s lag.
- Jag är stolt över att vi aldrig åkte ur, trots att vi hade en så tunn trupp. Våren 1989 ledde vi serien efter 5-0 segern borta mot Västra Frölunda. Och i höstmatchen mot samma lag vände vi 0-3 i halvtid till 5-3. Då var jag riktigt jävla förbannad i halvtid. Thomas Bodström blev utbytt i halvtid och när han var färdigduschad och kom ut till bänken ledde AIK med 4-3: "Snacka om syndabock", var en vältajmad kommentar från den blivande justitieministern.
Hösten 1989 blev det turbulens inom AIK:s fotbollsstyrelse. Olavus Olsson och Owe Ohlsson ville ha in Lennart "Liston" Söderberg som tränare istället för Sanny men Sanny blev kvar ytterligare ett år, inte minst sedan spelartruppen gått in och visat stöd för sin tränare.
1991-92 tränade Sanny IFK Norrköping, ett Norrköping som tog flest poäng av alla lag 1992 men då konstruktionen med Allsvenska, där bara hälften av poängen togs med, och Mästerskapsserie gjorde att AIK tog hem SM-guldet. Men samma höst bestämde sig Sanny för att lämna tränarjobbet:
- Jag var 40 år och ställde mig frågan om jag skulle gå i overall hela livet.
Sanny Åslund blev istället framgångsrik chef på Statoil ända till hösten 2000 då han blev VD i AIK Fotboll AB. Men det är en helt annan historia.
Text: Anders Johrén (2003)
|