AIK skaffade sig slagläge mot grekiska AEK när man spelade 0-0 borta under mycket svåra omständigheter. Värmen och luftfuktigheten var närmast bedövande, och gräsmattan var rent katastrofal.
Ännu en gång kunde Mattias Asper dra ett brett snedstreck över målprotokollet. För detta krävdes stor skicklighet och även en skopa tur. Grekerna hade två skott i trävirket och ytterligare några mycket farliga chanser. Faktum är att Matiias nära nog gjorde lika många ingripande under 90 minuter som han har gjort under hela den allsvenska våren. Ändå kunde Daniel Tjernström ha avgjort matchen då han kom fri mot slutet. Även Nebojsa Novakovic hade framför allt i den andra halvleken möjligheter till att göra mål.
Ola Andersson och Andreas Andersson tog de platser i startelvan som det på förhand spekulerats om. Ola gjorde en mycket bra match både med sitt vägvinnande passningsspel och sin aggressivitet i den främre defensiven. Även Andreas måste få godkänt. Även om han än så länge är ovan vid medspelare och Stuart Baxters spelsystem så visade han sin skicklighet som bollhållare och mottagare flera gånger.
Bäst på planen var, frånsett Asper, Pontus Kåmark och Michael Brundin. Alla som följer AIK känner till att Brundins skicklighet är enastående match efter match. Pontus Kåmark å sin sida verkar nu ordentligt hittat matchtempot och gjorde sin klart bästa match i den guldkantade tröjan. Båda herrarna stod för resoluta brytningar, säkra uppspel och ett tajt markeringsspel.
Att AIK 1999 är mycket svåra att göra mål fick de tillresta AIK-supportrarna att ännu en gång kunna sjunga "Ingen kan slå vårt svartgula lag - svartgula AIK!".