Johan Esk: "Redo för drömmarnas match"

Eller som det heter på Stahre-språk:

– Att säga att det här en match av 30 är skitsnack. Det här är en fantastisk match. Det är det här man vill uppleva. Det är det här man drömt om.
Så kör igång nu. Låt drömmarnas match bli verklighet.

Så blås igång matchen där varje närkamp kommer att bli en mental maktkamp, där varje passning kan få blodet att spränga fansens ådror. Varje skott, varje nick mot mål kommer att vara ett steg mot himmel eller helvete.

Hela veckan har AIK-spelare spelat med i mediespelet och gjort det så bra. Käkat guldpytt, gjort fuck off-tecken, sagt självsäkra saker och kelat med pokalen som bär AIK-legendarens namn.

De har inte behövt låtsas så mycket. Bara behövt vara som vi stockholmare är.
Vi tar för givet att vi är störst, bäst och vackrast. Om någon har avvikande uppfattning ler vi inombords och beklagar att informationen inte nått fram till alla. Vi vet att SM-pokalen har ett hem och hemmet är i Stockholm eller Solna. Är den på turné är det bara en sorts glesbygdsstöd.

De flesta år agerar och uppträder Allmänna Idrottsklubben som att den dominerar allsvenskan och är mästare. Den nås inte av informationen om det aktuella läget. 2009 har klubben levt upp till sin egen myt och i dag kan laget bli mästare.

På söndag ska vi få en svensk mästare. En värdig mästare – vem det än blir.
Det finns inga moraliska mästare men IFK Göteborg borde ha en medalj för tapperhet i fält.
Mattias Bjärsmyr såldes till Grekland (Stahre säger att Bjärsmyr mest hade souvlaki i skallen när AIK skulle möta Blåvitt senast). Pontus Wernbloom till Holland. Robin Söder spelade sönder säsongen i U21-EM och landslagsbacken Adam Johansson hann med 13 matcher innan ett korsband gick och allt gick snett.

Trots dessa namn, avbräck och smällar har IFK Göteborg guldchans.
Det är grymt imponerande och det hade aldrig gått utan Tobias Hysén. AIK vet att han tar avslut här och där och överallt. Att han är svårstoppad för att han rör sig så bra över planen. Att han kommer i sina löpningar längs backlinjen för att sedan vika av, in mellan backarna, ner mot mål.

Det är ändå inte säkert att AIK vet hur de stoppar Hyséns hysteriska målform.
Han är en typisk go gubbe. Precis som mannen som lagat och pusslat och byggt nytt, tränaren Stefan Rehn. Men Rehn är väl stockholmare? Absolut, men sånt där handlar inte om var man ursprungligen kommer från.

När Djurgården vann guld under Zoran och ”Snuffe” var det typisk stockholmsattityd på truppen och särskilt på göteborgaren Kim Källström.

När jag i fredags satt i lunchrummet på Karlberg såg jag AIK-spelare från olika delar av världen, olika delar av Sverige. Tillsammans skapar de den klassiska, speciella självsäkra AIK-stilen. Hur är det möjligt?

– En orsak är att AIK väljer en viss typ av spelare, säger smålänningen Markus Jonsson som gör sitt fjärde år. När Rikard (Norling) värvade mig sade han att det fanns spelare han ville ha men som han inte trodde skulle klara att spela här. AIK älskas av många, men hatas också av många. En fördel vi har inför det här (avslutningen) är att vi är vana att spela stora matcher. Varje match på Råsunda är en stormatch.

Han pratar om hur underbart det är att spela i ett AIK i medgång – i går var det runt 800 som eldade på laget under sista träningen. Han pratar om hur tungt det var när det förra året blåste kalla stormar och himlen kunde vara ganska grå.

– När vi kom hit med bussen efter 1–1 mot Sundsvall stod supportrar och väntade här utanför.

– De gick inte på oss spelare personligen och jag försökte se det som att det är bra att många engagerar sig. Och när det gäller våra fans, det enda de verkligen kräver är att man går ut och ger hundra procent.

Det som talar för IFK Göteborg i dag är lagets överlevnadsförmåga och att laget ringt in Niclas Alexandersson från PRO:s korplag. En bättre förstärkning när träden brinner och alla i allsvenska toppstriden riskerar känslomässig övertändning, det finns inte.

Det som talar för AIK är att lagets breda trupp varit det mest svårstoppade i årets allsvenska. Därför kommer det inte att räcka att ”Alex” får på ett skott som mot England 2002 och gör 1–0.

Markus Jonsson sätter sin straff. Det blir 1–1. Därefter kan Markus gifta sig och dra på bröllopsresa till New York i lugn och ro.

Och Stahre kan stanna upp och reflektera över vad som hänt. Jag frågade om han hinner njuta av det han är mitt, han sade att det är svårt men att han känner en sak tydligt:
– Att få en chans att vinna guld med AIK, det är en jävla häftig grej.

Kommentarer(0)

Visar 0 av 0. Per sida: 5 10 20 40

Namn

Om du har en egen blogg/sajt, skriv in den här:

 

Kommentar (Max 1000 tecken)

På DN.se vill vi att du tar del av vårt regelverk för artikelkommentarer innan du skickar din kommentar. Regelverket hittar du här.

Jag godkänner DNs policy för artikelkommentarer.

Det finns inga kommentarer.

Bloggat om artikeln(0)

(Vad är Twingly?)

Visar  (av totalt ).

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut