Intervju - Ivan Óbolo

AIK:s största stjärna pratar med Gnagarforum om tiden i Boca Juniors, ankomsten till AIK tillsammans med Lucas Valdemarín, och om hur AIK ska vända den negativa trenden som laget är inne i för tillfället.

Mer läsning: » Läs mer om AIK » Tabeller och statistik » Målservice LIVE

Vi möter Óbolo efter en förmiddagsträning. Passet var koncentrerat kring anfallsspel men Ivan hade ingen större lycka i avsluten.

Hur är det med formen?
– Personligen så är det helt okej, med laget är det ju lite annorlunda. Vi är inne i en dålig trend just nu och skulle verkligen behöva en seger för att bryta mönstret.

Vad är det som har gått snett?
– Svårt att sätta fingret på något konkret. Självklart finns det alltid detaljer som kan bli bättre men jag tycker faktiskt att det har sett bra ut stundtals även om spelet sitter inte helt. Jag tror dock att det är på G, vi har bra träningar och stark vilja att lyckas.

Ja, hur är stämningen på träning nu när det inte går som ni vill?
– Det är alltid roligare att träna när det går bra såklart. Men i en klubb som AIK är det alltid organiserat och bra drag.

Ivan Óbolo kom till AIK för drygt ett år sedan tillsammans med sin parhäst Lucas Valdemarín. Tillsammans bildade de två ett anfallspar som alla AIK:are satte stora förhoppningar till. Ivan var den som lyckades bäst. Han tog en fast plats i startelvan och har, om jag inte minns fel, startat varenda tävlingsmatch sedan han kom till klubben. För Lucas däremot tog äventyret slut i somras.

– Lucas trivdes i AIK men familjesituationen komplicerade det. Hans fru trivdes inte lika bra vid sidan om och när de sedan fick ett till barn var det nog rätt för hela familjen att flytta tillbaka till Argentina. Jag pratar med Lucas ofta och han har det bra, nu spelar han i Colon de Santa Fe.

Finns det någon specifik anledning till att just du lyckats så bra? Förutom att du är en bra fotbollspelare.
– Nej, jag kan inte komma på något vid sidan om fotbollen som skiljer mig från någon annan. Vi blev väldigt bra bemötta när vi kom hit förra året, både jag och Lucas. Sedan har AIK fyllt på med flera sydamerikaner och det är givetvis positivt för mig. Det ger viss trygghet och det är roligt att kunna prata spanska med några av lagkamraterna.

Óbolo är en avslappnad och jordnära kille som har nära till skrattet. Han förstår en hel del svenska och försöker hänga med när jag och Mattias (tolken) pratar. Han berättar att han trivs i Sverige men att det ändå inte känns som hemma. Just nu är mamma och pappa här på besök. Trots att livet som proffs i AIK är bra så blir nog inte Ivan långvarig i Sverige.

– Kommer det ett bra anbud från någon klubb, som är gynnsamt både för mig och klubben, så är det absolut möjligt att jag rör på mig. Jag har två år kvar på kontraktet med AIK och jag har inte bråttom. Men visst vore det roligt att få prova att spela i någon av de större europeiska ligorna.

Om du skulle få välja själv, vart skulle du helst vilja flytta?
– Nu har jag anpassat mig till den skandinaviska fotbollen så Norge och Danmark ligger nära till hands. Sen är det klart att det vore ännu roligare att få chansen i de största ligorna, säger Ivan och nämner Tyskland, Holland, Spanien England och Italien. 

* * * *

Om vi går tillbaka till vistelsen i Sverige. Du är idag en av AIK:s största stjärnor, startar varje match och har höga krav på dig. Märker du av att du är en av AIK:s nyckelspelare?
– Jag får mycket speltid och vet om att både fansen och tränarna har stora krav på mig, så visst märks det på så sätt. Samtidigt är det inget jag tar med mig ut på planen. Då är det bara full fokusering på matchen och vad jag ska göra.

Som lagets förste anfallare har det ”bara” blivit fem mål. Är du nöjd med den siffran?
– Nej, det kan jag inte påstå. Jag skulle gärna vara uppe i nio-tio mål men det har inte blivit mer helt enkelt. Har inget svar på varför.

Hur fungerar det med språket då, förstår du allt som tränarna säger och hur ni ska spela?
– Det funkar helt okej. Rikard kan en del spanska och jag har lärt mig lite svenska. Sedan är det ju så att fotbollstermer är ganska lika världen över. Även om man inte förstår det exakta ordet så framgår det tydligt vad man menar med gester och hur man säger saker till varandra, så det är inga problem.

Du har fått spela en del på mittfältet, vad tycker du om den rollen?
– Jag spelar helst som forward, helt klar. Det är där jag får ut mest av mitt spel. Som mittfältare får jag mycket mer defensivt ansvar och det är inte riktigt vad jag är van vid. Men jag anpassar mig till hur tränarna tycker att de får ut mest av laget.

Vad har du att säga om tränarna, det är ofta de som måste stå till svars när laget går dåligt?
– Just nu är vi som sagt inne i en dålig period men jag har inget negativt att säga om tränarna. Jag är säker på att hela laget står bakom dem och även om det är lite motigt just nu så är det bara att bita ihop. När resultaten uteblir tvingas tränarna att ändra lite och byta några spelare men på det stora hela har vi ju spelat likadant hela säsongen och det har gått bra tidigare.

* * * *

I sina tidiga ungdomsår flyttade Ivan Óbolo från staden Cordoba många och långa mil till huvudstaden Buenos Aires för att ansluta till storklubben Boca Juniors ungdomsakademi. 

– Det var på många sätt en tuff period. Jag var bara 14 år och långt hemifrån. Men givetvis var det roligt och väldigt lärorikt. Nicolas Burdisso (Inter) och Fabrizio Coloccini (Newcastle) var två utav killarna som jag spelade ihop med. Men det fanns många andra spelare som var riktigt bra men som dessvärre aldrig kom någonstans. Tyvärr är det så.

Ivan fortsatte ut i proffsfotbollen och har spelat i de argentinska klubbarna Vélez Sársfield, Atlético Belgrano och Lanús. Förutom en säsong i italienska Piacenza blev det även en i Spanien och klubben Burgos, innan Óbolo återvände till Argentina och Arsenal de Sarandi.

I vintras vann Arsenal Copa Sudamericana (Sydamerikas motsvarighet till UEFA-cupen). Det var en av klubbens största bedrifter någonsin och jag frågar Ivan hur det kändes att på andra sidan jordklotet få läsa om hur laget han just lämnat vann en stor internationell titel, som han själv hade kunnat vara med och vinna. 

– Jag kände bara glädje för mina gamla lagkamrater, för fansen och klubben. Givetvis var det tråkigt att inte kunna vara med men sånt är livet. Jag fick en stor möjlighet att åka hit och spela fotboll och jag har inte ångrat mig.

* * * *

Under intervjun har Ivan visat stark tro på AIK. Han återkommer ofta till att laget har stor potential och många bra spelare. Seger på lördag vore ett steg i rätt riktning för att vända trenden och åter bli ett lag som kan titta mot toppen.

Vad har du att säga till alla AIK:s krävande och för tillfället missnöjda fans?
– Sluta inte att stötta eller tro på oss. Vi jobbar hårt för att ta oss ur den negativa trenden vi är inne i och en dag vänder det. 

Gnagarforum tackar Mattias Sundqvist som var med som tolk under intervjun