Det var något av ödesderby för AIK, redan i allsvenskans sjunde omgång.

Då gjorde laget sin bästa match för säsongen – men fick ändå bara med sig en poäng efter 1–1 (1–0) mot Djurgården.

–Vi ger oss aldrig och vägrar förlora, sa Djurgårdens tränare Siggi Jónsson efter den högdramatiska matchen inför 34 173 åskådare på Råsunda.

Derbyt var hett: tuff kamp, bra spel, många chanser åt båda håll och spännande hela vägen in på stopptid.

AIK-tränaren Rikard Norlings startelva, som SvD prickade i gårdagens tidning, visade sig vara en taktisk fullträff.

Med Kenny Pavey på högerbacksplatsen bakom Bojan Djordjic, Dulee Johnson och Daniel Tjernström centralt på mitten, och Daniel Mendes på topp bredvid Iván Óbolo fick AIK aggressivitet, tempo och rakare linjer i sitt spel.

Och det gav resultat direkt.

Redan i tredje minuten kunde Mendes vända runt i straffområdet och skjuta 1–0 med högern på halvvolley, otagbart för Oskar Wahlström.

–Vår första halvtimme är det bästa vi presterat i år. Men de sista fem-sju minuterna före paus kommer vi in i Djurgårdens spel, det blir forcerat och det passar inte oss, sa Norling.

I AIK var det framför allt Pavey som med sitt fighterhjärta visade vägen. Han var hetare än alla järnkaminer tillsammans, men det brann lite väl mycket under pannbenet när han attackerade Jan Tauer vid sidlinjen och varnades.

Där framme fördelade Óbolo bollarna föredömligt.

Bästa chansen att öka på ledningen fick Dulee Johnson, men hans lobb ur snäv vinkel gick över målet.

AIK hade ytterligare en boll i nät (Mats Rubarth) men målet dömdes riktigt bort för offside.

Direkt därefter kastades saker in från Djurgårdsläktaren och domaren Peter Fröjdfeldt tog tag i bollen och vandrade mot sidlinjen. Matchen stoppade för en kort stund, men den här gången – till skillnad mot derbyt mot Hammarby – återupptogs spelet närmast omgående.

Djurgårdens bästa chans hade Sölvi Ottesen på nick. Även Mikael Dahlberg oroade med sin tyngd, men lyckades inte slita sig loss tillräckligt mycket då han hade läge i straffområdet.

–I första halvlek vågade vi inte ta ner bollen och spela. Vi tappade andrabollar, men i andra visar vi moral och styrka, sa Siggi Jónsson.

Då flyttade Dif upp spelet alltmer på AIK:s planhalva.

I 75:e minuten drog Jones Kusi Asare till på halvvolley, men hans skott gick över Daniel Örlunds ribba.

I anfallet efter hade dock Daniel Mendes jätteläge att göra 2–0, men bollen smet utanför.

Ett par minuter senare kom kvitteringen: i röran framför mål drog Mattias Jonson till med högern, Pavey slängde upp armen och Fröjdfeldt blåste straff samtidigt som han visade ut Pavey efter hans andra gula kort.

Quirino, som bara hade varit på planen i sex minuter, stegade fram och satte bollen snyggt i Örlunds vänstra kryss.

– I hans ögon var det solklart att han själv skulle slå den. Vi har en annan straffskytt men Quirino vill göra mål, sa Jónsson med ett snett leende efteråt.

Djurgården hade direkt efter kvitteringen ett jätteläge att avgöra, då Enrico nickade från nära håll, men Örlund lyckades på något sätt rädda bollen så den tog i ribban.

–Han gör en fantastisk räddning, sa Norling.

–Örlund räddar dem. Jag är besviken att vi inte kan sätta ett segermål, menade Jónsson.