Kjell Granqvist

Kjell Granqvist började spela fotboll på idrottsplatsen i Köping, han tillbringade en stor del av sin tid där efter skolarbetets slut. Familjen flyttade så småningom till Enköping där det blev spel i Enköpings SK. Kjells bror Conny gick redan som 16-åring till Djurgårdens IF där han stannade i åtta år (Kjell hade länge en dröm om att få spela tillsammans med brodern Conny på elitnivå, det stannade dock bara vid en dröm). Kjell fick i Enköping Bengt Westerberg, med ett förflutet i AIK, som tränare. Bengt insåg snart att Kjells talang borde tas till vara av AIK, så AIK-ledarna Lennart Hemming och Börje Fridlund såg till att Kjell kom till AIK inför 1976.

Debuten mot IFK Sundsvall var nervös. Kjell hade en målchans men missade, allting gick så mycket fortare i Allsvenskan. Det skulle ta ett år att komma in i träning och tempo, andra året gick det bättre. Och det var 1977, i hemmamatchen mot Malmö FF, som Kjell gjorde drömmålet. Tunnlar på den tidens stora försvarsbjässar Anders "Puskas" Ljungberg och Krister Kristensson och sedan ett välplacerat skott i högra hörnet.

- Jag hade ingen chans att dribbla spelarna vid sidan utan måste försöka att spela bollen mellan benen. Det lyckades två gånger. Bingo, konstaterade Kjell efter sitt första allsvenska mål.
Det hade sedan tidigare varit spända möten mellan AIK och Malmö FF, så MFF:s båda mittbackar blev ständigt påminda, främst av bröderna Leback och Lasse Carlsson, om dessa tunnlar. Kjell minns målet tydligt ännu 24 år senare. Det gör artikelförfattaren också. Det var ett av AIK:s snyggaste mål genom tiderna.

Även Kjells andra allsvenska mål tål att beskrivas. Det var mot IFK Sundsvall 30 maj 1977. Så här skrev Dagens Nyheter:
"Framåt gjorde Kjell Granqvist sin bästa hemmamatch. Gjorde i stort sett allt rätt när han fick bollen och krönte en fin insats med AIK:s ledningsmål redan efter nio minuter. Fick en öppnande boll från Claes Marklund vid Sundsvalls straffområde, bröstade bollen kallt förbi utrusande Åke Rickardsson och rullade den elegant i tomt mål."

1977 var Gunnar Nordahl tränare i AIK, Gunnar som var Kjells idol när han var liten. Och Kjell har bara goda ord att säga om Gunnar Nordahl. Han var en stor människa, en duktig tränare, och att han uppskattade Kjells spelstil med sitt hårda skott var heller ingen nackdel. Det var inte bara Gunnar Nordahl som uppskattade Kjells spelstil. Putte Kock, som fortfarande 1976-77 såg de de flesta av AIK:s matcher, menade att "Kjell Granqvist var den första naturliga högerytter sedan jag (det vill säga Putte Kock) spelade".

Men den störste ledare som Kjell har mött under sina år i fotbollsvärlden är Lennart Johansson. Ett tydligt minne av Lennarts förmåga att säga rätt saker vid rätt tillfälle var efter bortamatchen mot Galatasaray i Cupvinnarcupen 1976. Kjell hade, helt fri med målvakten, blivit kapad och det borde varit solklar straff. Det blev ingen straff och efteråt sade Lennart Johansson:
- Jag förstår precis hur du känner, så här får det inte gå till.

Kjell Granqvist spelade bara två år i AIK. Vid sidan om fotbollen satsade han hårt på sitt arbete som säljare. I efterhand menar Kjell att han kanske borde satsat lite mer på fotbollen, det gick inte att kombinera 100% satsning på både arbete och fotboll. Kjell gjorde totalt två mål på sina 29 allsvenska matcher. Det var lite för litet när man spelar forward. Men det var samtidigt lite oroligt i AIK under denna tid. Tränaren Gunnar Nordahl fick personliga problem (bland annat en hjärtattack) och laget fick aldrig den riktiga stabiliteten. Det fanns heller ingen naturlig ledare bland spelarna. AIK klarade sig ändå kvar i Allsvenskan 1977, även om nedflyttningsspöket länge fanns med. Det var Sanny Åslund, som i seriens sista matcher räddade AIK med bland annat tre mål borta mot Malmö FF. Men tidigare under året, när Sanny kom tillbaka från proffsliv och skador, visade även Sanny sin storhet. När tidningarna låg på som mest för att Sanny skulle spela efter sin skada hänvisade Sanny till att "Kjell Granqvist är mycket bättre. Han ska spela". Så blev det. Två andra spelare som Kjell lyfter fram är Claes Marklund (en gedigen spelare och människa) och Björn Lundberg (vilken kämpe!).

Efter AIK-tiden vände Kjell tillbaka till Enköpings SK. Men skador (korsband i ett knä och en opererad hälsena) tvingade Kjell att sluta med fotbollen vid 30 års ålder. Istället har han satsat på arbete och familj. Därutöver är konst det stora intresset. Den konstnär han uppskattar mest är Juan Miró. I fotboll är det AIK, alltsedan 1976, som ligger Kjell varmast om hjärtat. Och han följer med så mycket som tiden medger, både genom att se matcher live och i TV.

Text: Anders Johrén (2001)