AIK besegrade Örgryte med en "engelsk" uppställning med en neddragen centerhalv, Sven Andersson, som spelade närmast målvakten i backlinjen.
Dagens Nyheter: "AIK:s laguppställning ser litet märklig ut vad försvaret beträffar. Faktum var emellertid att Sven Andersson spelade ch på papperet. I verkligheten låg han emellertid längst tillbaka av alla försvararna. Till en början hade man litet svårt att komma underfund med hur AIK:s försvar egentligen spelade. För blotta ögat såg det ut som om AIK spelade med två vänsterbackar och ingen hh. På den senare platsen skulle emellertid Almgren finnas, fastän han åtminstone i första halvlek spelade som han brukade, alltså som långt uppdragen ch.
Det var egentligen första gången som man fått se AIK spela engelskt, och man kan kanske också säga att det över huvud taget var första gången man fått se ett svenskt fotbollslag spela efter den riktiga engelska taktiken, alltså med ch – eller centerbacken – såsom målvaktens närmaste man och inte enbart såsom en överrock på motståndarnas kedjespelare.
Att det gick bra med det nya försvaret framgår ju av resultatet. Men riktigt utexperimenterad är säkerligen inte taktiken ännu. I alla fall spelade Sven Andersson bättre nu än förra söndagen, ehuru han liksom då överglänstes av Sköld. Kedjan i AIK gjorde inga särskilt fina saker. Long-John kunde aldrig göra sig fri ifrån Bertil Anderssons uppvaktning, och varken Lillis Persson eller Sigrell voro i sitt ässe. Sigrells spel ute på planen var dock bättre än vad Bohlin presterade mot Kamraterna. Att landslagsinnern Lillis Persson var ur slag var ganska tydligt. Acke Nilsson var kanske kedjans bäste man, men Otta Andersson tog dock rätt snart musten ur honom."