Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

8 november 2004

Låt oss se på AIK:s utveckling de senaste åren och låt oss börja med att tala om publiken på Råsunda. En publik man både kan älska och hata.

Lås oss börja med att slå fast att AIK har Sveriges bästa fotbollspublik. När jag säger detta så gäller detta naturligtvis inte alla de drägg som finns i viss utsträckning på såväl västra, östra som den norra läktaren. Jag hoppas därför att AIK inför säsongen i Superettan 2005 har stängt av ett stort antal personer från Råsunda för många år framöver.

Nej, låt oss i stället för att tala om dräggen tala om AIK:s publik. Trots spel- och resultatmässigt förfall efter säsongen 1999 har publiken varit trogen. Den kanske bästa AIK-upplagan någonsin var 1999-års lag. Utöver spel i Champions league drog laget i snitt 13 531 åskådare till de allsvenska hemmamatcherna på Råsunda. Trots att varje AIK-upplaga därefter har blivit snäppet sämre än föregående års upplaga så har publiksiffrorna gått åt andra hållet, det vill säga hela tiden blivit snäppet bättre än föregående år. De fyra säsongerna 2000 till 2003 har AIK:s allsvenska publiksnitt på hemmaplan varit 14 474, 15 496, 16 551 respektive 17 302 åskådare. Smått otroliga siffror med tanke på att det som har utförts nere på gräsmattan inte tillnärmelsevis har hållit samma kvalité.

Säsongen 2004 är det enbart den antalsmässiga publiken i AIK som har hållit allsvensk klass. Att alla i och omkring laget inte gjorde det är sluttabellen ett bra bevis för. Man kan faktiskt påstå att AIK:s lag anno 2004 inte förtjänade ett sådant smått otroligt allsvenskt hemmasnitt som 13 881 personer.

För många tusen av de åskådare som ser AIK på Råsunda regelbundet utgör fotbollen i allmänhet och AIK i synnerhet en mycket viktig del av den personliga identiteten. Ja, för många av oss känns det som att vi har någon form av relation med AIK. I relationer som betyder något måste man ge och ta, samt stödja varandra i såväl med- som motgång.

AIK:s publik har funnits där under flera år när det har gått tungt. AIK:s publik har drömt, längtat och varit tålmodiga. Men som i alla relationer så behöver man i slutändan få något tillbaka, någon form av gensvar för all den kärlek man själv förmedlar. Något sådant gensvar har inte synts på Råsundas fotbollsmatta under de senaste fem åren. Små doser av passion har delats ut, men ingenting beständigt. Mot denna bakgrund är därför de senaste årens höga hemmasnitt exceptionellt förvånansvärt.

Trots publiknedgången 2004 och trots degraderingen till Superettan så kommer relationen till den breda AIK-publiken att ta fart igen. Tidpunkten för när den dagen infaller styrs av två faktorer, dels vad AIK:s fotbollslag visar upp för kvalitet ute på fotbollsplanen, dels hur AIK:s ledning lyckas hantera säkerheten (läses dräggen) inne på fotbollsarenan.

AIK måste visa upp en nolltolerans mot dräggen. Detta i kombination med att AIK:s kvalitet ute på fotbollsplanen höjs så kommer även resultaten med tiden att gå AIK:s väg. Med resultaten kommer även publiksiffrorna att rusa i höjden igen. Kraften i varumärket AIK är nämligen i grunden så starkt att alla förutsättningar finns för att i framtiden springa förbi Malmös imponerande publiksnitt för år 2004 (20 061) med flera hästlängder, som Tommy Söderberg skulle ha uttryckt det.

En väl genomtänkt fotbollsorganisation behövs. En spelidé som alla tror på och som åtföljs behövs. Spelare som utöver sin fotbollstalang besitter ett stort hjärta och rätt attityd behövs. Dessa faktorer i kombination med hårt arbete och tålamod krävs för att göra AIK Fotboll starkt igen. Lyckas alla inblandade med detta finns det ingenting som talar för att AIK inom fem år inte skulle kunna ha ett allsvenskt publiksnitt om minst 25 000 personer.

Johan Gefvert
[041108]

P.S. Avslutningsvis ett avskräckande exempel när det gäller AIK kontra publik. Jag såg den 17 september 2000 matchen mellan AIK och Örebro på Råsunda, en fasansfull historia där AIK-spelarna rättmätigt buades när de promenerade ut till pausvilan. 0-0 resultatet i halvtid var i sig ingen katastrof, men det som presterades ute på gräsmattan var det. Många i publiken befann sig närmast i chocktillstånd.

I detta läge borde den för AIK Fotboll då ansvarige ledaren ha känt av stämningarna i situationen som uppkommit och inte fullföljt det halvtidsspektakel som planerats redan före matchen. Någon sådan fingertoppskänsla visades dock inte upp utan i stället fullföljdes planerna varvid den entusiastiske AIK-ledaren glatt började tala om det fantastiska fotbollsutveckling AIK har haft och att man genom riktade publikinsatser och hårt arbete lyckats få publiksiffrorna att stiga på Råsunda. Det hela utmynnade så småningom i att om AIK:s positiva utveckling fortsatte (man kan undra om mannen ifråga hade sett den första halvleken) så skulle, utifrån den marknadsanalys som gjorts, 10 000 sålda säsongskort inför säsongen 2001 inte vara en omöjlighet. Jag och många med mig blev illa berörda av den respektlöshet mot publiken som detta hurtiga utspel gav uttryck för efter den halvlek vi precis hade bevittnat.

Avslutningsvis kan nämnas att matchen mot Örebro utgjorde starten på AIK:s fria fall säsongen 2000. Den andra halvleken blev spelmässigt än sämre än den första och matchen förlorades till slut med 1-2. Under de därefter sex återstående matcherna av säsongen förlorade AIK ytterligare tio poäng genom att såväl spela oavgjort som förlora två matcher. De tidigare till synes givna guldmedaljerna förbyttes till en slutlig tredjeplats, sju poäng efter vinnande Halmstad. D.S.