Startsida
Hela himlen grät... Hela himlen grät när AIK och Elfsborg spelade 1-1 på Råsunda. Det var ingen bra match, inte någon man pratar om 10-15 år senare med andra AIK:are. I bästa fall minns man den inte. Kommer man ihåg den är det kanske mest för regnets skull.
Den första halvtimmen var rena utspelningen. Från Elfsborgs sida. Främst beroende på att vi spelade hafsigt, nervöst, uselt, kalla det vad man vill. Inte många bollar rätt och inte många riktiga beslut fattade. Om det berodde på regnet, på Elfsborgs överraskande spelsystem eller oförmåga är svårt att säga. Det som möjligen gladde var att vi ändå reste oss och kom tillbaka. Eller åtminstone jobbade oss in i matchen. Som sagt, inledningsvis fanns bara Elfsborg. Redan innan Holmén dundrar in 0-1 i den 18:e minuten, hade gästerna haft ett par farliga chanser, bland annat ett skott i trävirket. Några minuter senare var det nära 0-2, men Håkan Svensson hann ut och avvärjde ett friläge. I den 32:a minuten kom den efterlängtade och oväntade kvitteringen. Stefan Ishizaki tar en frispark på högerkanten, slår den på höjden över nästan hela straffområdet bort mot den bortre stolpen, där Pelle Nilsson med en språngnick trycker in 1-1. När Pelle några minuter senare slår en frispark bra, men en bit över ribban, befäster han sin offensiva dominans. Hälften (två) av våra avslut i den första halvleken stod Pelle för! Den andra halvleken skiljde sig åtminstone spelmässigt från den första. Elfsborg hade uppenbarligen beslutat sig för att bevaka den poäng man hade, totalt bara två avslut i den andra halvleken (åtta i första) och inget på mål! Vi hade fyra avslut i varje halvlek varav två på mål, också i bägge! Elfsborg hade visserligen en ribbträff ungefär fyra minuter före slutet, men spelet blåstes av för offside i samma veva. Några riktigt farliga chanser skapades inte. De som kunde blivit farliga kom i huvudsak på inlägg från Mats Rubarth från någon av kanterna, men det kändes inte som om det var ytterligare mål på väg. Nu ska sägas att vädret inte hade någon positiv inverkan på spelet. Tidvis, mest i andra halvlek, gled spelarna omkring som isbitar på en orolig vattenyta med bollen som en ytterligare komplikation i försöken att orientera sig. Omständigheterna var naturligtvis lika ogynnsamma för bägge lagen. Nej, ingen stor fotbollsmatch. En grismatch? Nej, möjligen sälmatch, fast sälar hade väl klarat underlaget bättre? Det positiva var väl att vi ändå kunde komma igen efter den första halvlekens förvirring och förlamning. Efter Pelles förlösande nick i mål, kändes det som om det skulle kunna vända men känslan varade tyvärr inte särskilt länge. Plats för en prakt- och revanschmatch på torsdag, kanske? Spelarna? Ja, mittbacksparet, de två Per, skötte sig bra. Visst skulle man gärna se att Per Karlsson vågade gå upp lite högre ibland, men Pelle Nilsson gör det ju och kanske är det den fördelningen de är överens om. Ishi var i stort sett bra, även om det fanns perioder, när han försvann ur matchen. Mattias Moström och Mats Rubarth jobbade och försökte och de halva farligheter vi emellanåt skapade, kom nästan alltid på deras förarbete. Martin Åslund kämpar alltid föredömligt, men såg ibland lite vilsen och övergiven ut. Nick Mrdja borde kanske få acklimatisera sig i till exempel reservlaget. Han verkar obekväm i spelet och spelsystemet och kommer på något sätt nästan alltid fel. Har han två val, går han åt fel håll. Ibland ser det ut som om han medvetet undviker boll och bollkontakt, men det stämmer naturligtvis inte. Uppenbarligen behöver han spel- och matchvana, men ständiga ödesmatcher är kanske inte rätt tillfälle att ge honom dem! Patrick Englund grät i alla fall inte på presskonferensen. Han var oföränderligt lågmäld och samlad. Mycket kritisk till spelet den första halvtimmen, naturligtvis. Han konstaterade också att det "någon gång vore trevligt att ta ledningen i en match". På en fråga om anfallarnas brist på måltillverkning, konstaterade han att "naturligtvis är det forwards som ska avluta, det är därför de spelar där de gör". Spelarna var synbart besvikna, men, tack och lov, inte uppgivna. Självkritiska? Ja. Nedslagna? Nej. Revanschsugna inför torsdagen? Ja. Hjälper det?. Om några dagar vet vi. Och om det inte hjälper? En resa till Södertälje på senhösten - någon? Text: Bappe Bjuggren
|
Läs även
Inför matchen
|