Startsida Fotboll Mer läsvärt Säsongen 2004

Tredje gången gillt för Niklas

Niklas Sandberg slår sig ner med ett uttryck av trygghet och kanske lite nyfikenhet. Han ger ett öppet, positivt intryck, svarar rakt och tänker igenom frågan först. Detta blir hans tredje försök att etablera sig i Allsvenskan och han verkar helt inställd på att lyckas. De tre åren med Café Opera har uppenbarligen varit bra för både självförtroende och utvecklingen. Själv framhåller han framförallt förra året, då han fick spela på den position, mittbackens, som han själv föredrar och trivs bäst i. Tidigare, och även under tiden i Helsingborgs IF, blev det mest spel som defensiv mitt.

Vi börjar med snabbfrågorna.
Favoritplats?
- (Nirre tänker efter en stund, innan han bestämmer sig) Miami.
Favoritartist?
-Jose Gonzales
Favoritmat?
-(Funderar en stund igen) Det finns mycket... ja, kött.
Favoritdryck?
-Lättdryck.
Livet efter fotbollskarriären?
-Jag har ju studerat ett par år och kommer nog att fortsätta... sen... ja, jag tror att jag kommer att starta eget.

OK. Du har hunnit med några lag nu?
- Ja, först var det Västerhaninge, där började det. Sen blev det två år i AIK, mest U-laget då. Det var inte lätt att ta en plats då, så jag gick till Sirius. Efter två år hörde Helsingborg av sig men där blev det bara ett år. Jag sågs som central mittfältare där och vi var elva spelare som konkurrerade om två platser. Inte så kul och inte lätt heller! Ja, så kom jag till Café Opera och där har jag haft tre bra, roliga och trivsamma år. Speciellt det sista var riktigt roligt, för då fick jag spela mittback.

Vad är dina bästa sidor som fotbollsspelare?
- (Han tänker efter en stund) Huvudspelet... följsamheten... och brytsäkerheten.

Och svagheterna?
- Vänsterfoten! (Han funderar ett slag till, men tycker att kan han förbättra den, så kommer han att kunna putsa resten han vill förbättra.)

Vad har du för mål inför säsongen?
- Jag måste ju tänka om nu, det är ju en annan situation sen några dar. Nej, men målet ska vi sätta tillsammans, spelare och ledare och det gör vi väl kanske i La Manga. Fast rent personligt vill jag förstås ta en plats i laget, spela allsvenskt och utvecklas som spelare. (Jag skjuter in en fråga om eventuella proffsdrömmar). Några allvarliga proffsdrömmar har jag inte. De fanns när jag var mycket yngre och fick spela i P- och J-landslagen (Nirre har gjort 23 pojklandskamper, 10 J-kamper och 1 U-landskamp). Nu tänker jag inte på det. Det finns så många bra fotbollsspelare bara i Sverige och många hoppas och drömmer om att spela utomlands. Jag vill utvecklas och spela fotboll, hur långt det räcker får man se. Fast inte skulle jag avvisa ett anbud, det tror jag inte. Fast Miami lär det ju inte bli, påstår jag och Nirre skrattar.)

Är det någon skillnad på AIK nu och vid din förra sejour?
- Det är så svårt att veta ännu! Det här finns ju (sveper med armen över lokalen). Karlberg betyder mycket för gemenskap och samhörigheten. Det är mycket värt att kunna snacka, spela pingis eller TV-spel om man känner för det. Anläggningen är toppen. Det gör det lättare att lära känna killarna också.
  - Allt känns fortfarande nytt och förra gången i AIK gjorde jag bara några inhopp och var ju mest med U-truppen. Fast det har känts bra och positivt, det är ett bra gäng att komma till och lätt att komma in i.

Några kände du ju sedan tidigare?
- Nesjo spelade ju då och Patrick (Englund). Hochen kom till U-laget mitt sista år och Anders Almgren var med också. Det är väl dom. Och det är skönt, det känns som lite kontinuitet.

Vad fick du av åren i Café Opera?
- Det var tre fina år. Framförallt fick jag nog självförtroende, att de visade att de trodde och litade på mig. Inte minst det sista året, då jag som sagt fick spela mittback.

På en fråga om varför han helst spelar mittback, tänker han efter länge och kommer efter en stund fram till att det nog handlar mer om trygghet än trivsel, att han tror att han kan och vågar mer, när han vet vad han kan och ska göra.

Hur känns det att ha tre tränare?
- Kanon! Det är ju Richard som är huvudtränare, han bestämmer. Men de pratar mycket med varandra och verkar ha stort utbyte och förtroende, så jag tror det bara är bra. Det ger ju möjligheter till mer koncentrerade insatser för någon eller några spelare eller speciella moment också. Nesjo som teknik- och individuell tränare känns jättebra. Han kan och brinner för fotboll.

Tack Nirre, välkommen tillbaka och lycka till.

Text: Bappe Bjuggren
Foto: AIKbilder.com
[040317]