Startsida
Fotboll
Historik
Säsongen 1931-32
AIK-Malmö FF

 |
Söndag 29 maj 1932, kl 13.30
AIK-Malmö FF
5-5 (2-1)
Stockholms Stadion |
 |

AIK ÄR SVENSKA MÄSTARE I FOTBOLL - 5-5 mot Malmö FF räckte till serieseger
AIK är svenska mästare i fotboll, för första gången sedan 1923 och för första gången sedan Allsvenskan
startade 1924. Det blev klart efter 5-5 mot Malmö FF i en match som var spännande men mycket nervös och full
av misstag.
Idrottsbladet hyllade mästarna:
"Söndagen den 29 maj 1932 skall för all framtid i fotbollshävderna
framstå som en märkesdag för Stockholms fotboll, ty då avgjordes
definitivt, att 1931-32 års serie- och svenska mästare finnas att söka
i huvudstaden. All rättvisa är därmed skipad och ingen lär väl förneka
att de elva guldmedaljerna kommit i rätta händer. AIK har varit seriens
bästa och jämnaste lag och att formen på sistone förefallit mindre
pålitlig, är ganska naturligt, om man betänker, vilken press det måste
vara att leda en serie från början till slut.
Den viktiga 32:a poängen sparkade AIK till sig mot Stadiondebuterande
Malmö Fotbollförening, ett trevligt och välspelande lag, som med ens
vann publikens bevågenhet.
De blivande guldmedaljörerna gjorde sitt livs nervösaste match och
speciellt då försvaret. Det blev både si och så med taktiken och det
förklarar en hel del av FF:s målskörd. Alla ville hjälpa till och det
blev därför ett enda rusande till den punkt, där bollen befann sig.
Widlund, som bästa av 19.000, måtte sett de uppkommande luckorna, fick
sin värsta pers, sedan han kom till AIK. Men den s k haltande kedjan
höll ju jämna steg, när försvaret för en gångs skull svek."
Pära Kaufeldt till IB: - Nog för att det satt hårt åt, då vi vunno svenska
mästerskapet 1923 genom att besegra Eskilstuna med 5-1 efter förlängd
tid (vid full tid var resultatet 1-1), men dagens "final" var ändock
jämnare. Det skall bli skönt med litet semester nu efter de både
fysiskt och psykiskt ansträngande matcherna i årets Allsvenska.
Birger Nilsson: - Verkligen roligt att det lyckades oss att vinna
guldmedaljerna till Stockholm för ovanlighetens skull. Göteborg och
Hälsingborg ha ju förut haft ensamrätt på dem, och det var nästan på
tiden att huvudstaden kunde ståta med guldet. AIK:s spel i dag var inte
mycket att hurra för, men det är inte så gott att spela bra med ett
sådant ansvar över sig som varje man i laget hade i dag. Särskilt
gläder det mig att Pära Kaufeldt fick vara med och vinna
guldmedaljerna, ty om någon är värd det så är det väl han som hållit på
i så många år för att försvara klubbens färger.
J A Karlsson (AIK:s främste supporter): - När AIK har hållit på och
harvat i Svenska och Allsvenska serien ända sedan 1910 så är det väl
inte för mycket med en serieseger efter 22 år. Det kan väl till och med
en göteborgare inse.
David Jonasson, alias Mr Jones i DN:
"AIK:s mästerskap 1931-32 är nu ett faktum. Poängen räcker. Det behöver aldrig bli något dividerande om målkvoten. Inga hårda
ord i dag om AIK:s usla spel mot Malmö FF. En serieseger kan visserligen hänga på en enda match, men är man väl så
långt har dock en rad granna prestationer måst gå före.
Något mera omänskligt spännande än AIK:s kamp mot MFF torde Stadionpubliken inte ha upplevt på mången god dag.
AIK-ledning 2-0, halvtid 2-1. Genast efter pausen utjämning, MFF pressade vilt. Man inbillade sig stundtals ha engelska proffs
framför sig i stället för en första årgångens allsvenskar. Det blev både 2-3 och 2-4 självmål av Massa! för mästarna, efter tabbar
i försvaret, som normala AIK:are aldrig tillåtit sig. De svarta kämpade förtvivlat, men virrigt, till 3-4 (självmål av Zachrisson) och 4-4. Jubel
i lägret, strax förbytt i ny förtvivlan: 4-5. Widlund i målet var omöjlig, han hade sin svartaste dag. Sedan som vanligt, strax före full tid,
utjämning igen till 5-5. Nästan för mycket händelser. De 17.000 skola säkert sent glömma den dagen.
Slutligen fick man vara med om det märkliga att två lag småmaskade tiden ut för att hålla resultatet. MFF dock mest, ty AIK hade
tagit tillbaka initiativet. Zachrissons bragd att spela lädret över Stadiontaket är visst den fjärde i Stadions historia. Av de tre föregående är
han själv skyldig en."
Sammanställning: Anders Johrén
[2006]

| |
Fakta |
Hörnor | 8-5 |
Publik | 16.197 (på Stadion) |
Domare | Gunnar Wenzel, Göteborg |
Matchdräkt | AIK: Svarta tröjor, vita byxor |
Övrigt | AIK började spela mot det södra målet (mot Valhallavägen) |
|
| | |
Händelseförlopp |
(10) | 1-0 | AIK: Eric Persson (Ernst Wahlberg) |
(15) | 2-0 | AIK: Jompa Nilsson |
(38) | 2-1 | MFF: Hans Håkansson |
|
(47) | 2-2 | MFF: Andreas Nilsson |
(60) | 2-3 | MFF: Göte Dahl |
(61) | 2-4 | MFF: Självmål (av Axel Alfredsson) |
(63) | 3-4 | AIK: Självmål |
(64) | 4-4 | AIK: Eric Persson (Ernst Wahlberg) |
(69) | 4-5 | MFF: Erik Svensson |
(85) | 5-5 | AIK: Jompa Nilsson (Ernst Wahlberg) |
|
| | | | | |
Laguppställning |
| | M+P | | Anm |
| Eiwar Widlund | | 0+0 | | |
|
| Axel Alfredsson | | 0+0 | | |
| Sven Andersson | | 0+0 | | |
|
| Hugo Sjögren | | 0+0 | | |
| Wilhelm Petersén | | 0+0 | | |
| Erik Ekblad | | 0+0 | | |
|
| Jompa Nilsson | | 2+0 | | (1) |
| Eric Persson | | 2+0 | | |
| Per Kaufeldt | | 0+0 | | |
| Ernst Wahlberg | | 0+3 | | (1) |
| Curt Haglund | | 0+0 | | |
|
Teckenförklaring: M+P=Mål+målgivande passningar.
Anm=Anmärkning (förklaring nedan) |
Motståndaren |
Malmö FF:s laguppställning: Valdemar Wiberg, Henry Dahl, Helge Zachrisson, Sven Nilsson, Gunnar Martinsson,
Algot Christoffersson, Göte Dahl, Ivar Roslund, Hans Håkansson, Erik Svensson, Andreas Nilsson. |
Anmärkningar |
5-5 är det högsta oavgjorda resultatet för AIK i en tävlingsmatch på 1900-talet.
(1) Dagen efter noterade många tidningar att Ernst Wahlberg gjorde AIK:s andra mål. Senare i veckan kom dock
rättelser som sade att det var Jompa Nilsson som gjorde målet. |

|