Startsida Fotboll Historik Säsongen 1930-31 IFK Göteborg-AIK

Söndag 31 maj 1931, kl 13.00 IFK Göteborg-AIK 2-2 (1-1) Slottsskogsvallen, Göteborg

Domaren blåste av matchen - sedan kvitterade AIK!

Domaren Otto Olsson blåste av matchen när IFK Göteborg ledde med 2-1. Spelarna tackade varandra och gick mot omklädningsrummet. Publiken började lämna Slottsskogsvallen. Sedan kunde AIK kvittera till 2-2.

Idrottsbladet hade en lång artikel om det som hände när domaren blåste av matchen för tidigt:
"En oerhörd domartabbe vid matchens slut. Kamraterna ledde då med 2-1. Domaren blåste av matchen och gick från planen. De båda lagen samlade sig på den planhalva, som vette närmast ingången, AIK:arna gratulerade och lagen hurrade för varandra. Publiken började troppa av. Några av Kamraternas spelare (Andersson, Rydberg, Samuelsson) hade nästan hunnit till ingången. Domaren och linjemännen hade hunnit ut till kolstybbsbanan, då AIK:s sekreterare skyndar fram och säger att tiden ej var ute. Även linjemännen påpeka att det fattas några minuter. De uppge till domaren att han enligt deras uppfattning avblåst matchen 3 minuter för tidigt. Efter någon tvekan vänder domaren, kallar lagen, som voro på väg från planen och delvis lämnat densamma, tillbaka, ställer upp dem på nytt och kastar upp bollen på mittlinjen.

Man torde observera att när avblåsningen skedde hade AIK inkast från sidlinjen, enär Samuelsson skallat bollen död omedelbart innan. Detta inkast hann dock aldrig utföras. I stället gjordes, som sagts, uppkast. Det blev förstås en våldsam uppståndelse runtom på planen. Klockorna kommo fram och olika tidsuppgifter gåvos. David Jack i Arsenal, som tagit tiden med kronometer, svor på att det var 5 minuter kvar. På pressläktaren uppgavs olika tider, varierande från 2 minuter till 4 minuter. Privata klockor varierade mellan 1,5 minut och 4 minuter.

Det som nu skedde på planen kan näppeligen beskrivas såsom ett spel, snarast ett vilt sparkande. AIK:arna sågo sin chans och grepo den naturligtvis med största förtjusning. De hade allt att vinna och ingenting att förlora. Kamraterna spelade nervöst för att freda sitt mål och sina poäng men fingo aldrig samma grepp på spelet som förut. Följden blev en villervalla som hade till följd AIK:s utjämnande mål, gjort efter 1,5 minut. Men bollen hade knappt hunnit läggas upp till avspark förrrän domaren avblåste på nytt. Slut! Då hade fortsättningen dock pågått endast i 2 minuter!

Alltså - först avblåses matchen enligt funktionärernas uppfattning 3 minuter för tidigt. Sedan, för att reparera denna faute, låter man matchen fortgå i 2 minuter. Man glömde att vid förlängningen beräkna den minut, som åtgick för spelavbrottet och Kamraterna gingo sålunda miste om samma chanse som förut AIK, nämligen att få spela tiden ut."

Pära Kaufeldt till IB efter matchen:
- Ja, ni förstår grabbar, att vi AIK:are ha ju ingen skuld till det här. Vi fortsatte naturligtvis när domaren blåste. Tack i alla fall för en bra match.

Domaren Otto Olsson:
- Jag erkänner att jag gjorde fel och det är beklagligt att följderna skulle bli sådana. Om AIK inte lyckats få sitt utjämnande mål förmodar jag det inte blivit sådant rabalder. Mitt största fel var emellertid att jag lät matchen fortsätta när linjemännen kommo fram och sade att det felades tre minuter. Våra domareinstruktioner säger emellertid att om vi absolut överbevisas om att ha blåst av för tidigt skola vi icke av bara högfärd hålla fast vid en felaktig tidtagning utan blåsa till spel igen. Och här hade ju ingen av spelarna hunnit till omklädningsrummet.

DN:
Handlade Otto Olsson rätt? Givetvis, trots Göteborgspublikens energiska protester. En domherre kan lätt ta fel på tiden, och som han nu omedelbart efter första slutsignalen erkände sitt misstag, så återstod honom intet annat än att blåsa upp till förnyat spel. Om inte hade AIK haft rätt att protestera, då samtliga närvarande som tagit tid kunnat intyga att matchen endast fortgått i 87 minuter. Att en del av publiken genom domarmalören på ett hänsynslöst sätt förgick sig är emellertid mer beklagansvärt. En tombutelj, ägnad åt Otto Olsson, träffade nu en bollpojke i huvudet. Ett minst sagt drummelaktigt tilltag. Man hade väntat mer sportmanship av publiken i landets förnämsta fotbollsstad.
- AIK är värt andra platsen i serien, sade Göteborgskamraernas lagledare, Henning Svensson efter matchen.

Faktum kvarstår att AIK aldrig varit så starkt och sammansvetsat som just denna vårsäsong. Spelarnas prestation att med fredagens hårda Arsenalmatch i benen och med reserver för Alfredsson och Wahlberg kunna uppnå oavgjort mot Göteborgskamraterna, vårens framgångsrikaste lag – 3 förlorade poäng mot 4 för AIK – måste man ge det högsta lovord."

Det var andra gången i vår som AIK på Slottsskogsvallen räddade den ena poängen i grevens tid. Den första var mot Gais, då Petersén i samma ögonblick som pipan gick för full tid kvitterade till 4-4.

Sammanställning: Anders Johrén
[2006]

Fakta
Publik	14.531 (på Slottsskogsvallen)
Domare	Otto Olsson, Hälsingborg
Matchdräkt	AIK: Svarta tröjor, vita byxor

Händelseförlopp
(12)	0-1	AIK: Curt Haglund (Jompa Nilsson)
(34)	1-1	IFK: Gunnar Reis
(58)	2-1	IFK: Filip Johansson
(90)	2-2	AIK: Per Kaufeldt (Jompa Nilsson)

Laguppställning
			M+P		Anm
	Eiwar Widlund		0+0
	Tage Wissnell		0+0
	Sven Andersson		0+0
	Hugo Sjögren		0+0
	Wilhelm Petersén		0+0
	Nils Nilsson		0+0
	Jompa Nilsson		0+2
	Eric Persson		0+0
	Per Kaufeldt		1+0		(1)
	Knut Johansson		0+0
	Curt Haglund		1+0		(1)
Teckenförklaring: M+P=Mål+målgivande passningar. Anm=Anmärkning (förklaring nedan)

Motståndaren

IFK Göteborgs laguppställning: Anders Rydberg - Herbert Samuelsson, Torild Larsson, Ernst Östlund, Arthur Bengtsson, Ernst Andersson, Yngve Hedelin, Gunnar Rydberg, Filip Johansson, Gunnar Reis, Gösta Andersson.